Han diktade om helvetet på Iphonefabriken
”Poeten som dog för din telefon”.
Så lyder rubriken på en fantastisk artikel i nya numret av Time magazine.
Den handlar om Xu Lizhi, en ung kinesisk poet som i höstas tog livet av sig, blott 24 år gammal. Det är tyvärr inte ett unikt öde i litteraturhistorien, men Xus öde är speciellt. Även om du aldrig hört talas om honom eller läst en enda rad av hans centrallyriska övningar så är det fullt möjligt att du håller frukten av hans arbete i handen varje dag.
Xu Lizhi var nämligen anställd på Foxconn Technology Group, det ökända kinesiska företag i Shenzhen som bygger Apples Iphones. Ett företag beryktat för rovdrift på sina anställda och för en självmordsvåg bland personalen som företaget försökte avhjälpa genom att sätta upp nät under fönstren på personalbostäderna.
2010, efter att ha misslyckats komma in på universitetet kom den magre Xu till Foxconn på jakt efter ett levebröd. Under sina år vid fabriken skrev han poesi och publicerade sig på nätet.
Han hatade sitt jobb.
I Time berättar Xus familj för första gången hela hans tragiska historia. Efter hans självmord har Xus dikter översatts och spritts av den internationella fackföreningsrörelsen.
Dikten nedan är i min översättning, från engelska. Den skiljer sig troligen en hel del från det kinesiska originalet.
”Sömnlös”
Vi sprang längs järnvägen
Anlände till en plats kallad ”Staden”
Där vi säljer vår ungdom, och våra muskler
Till slut har vi inget att sälja, bara en hostning
Och ett skelett ingen bryr sig om.
