Mozart håller alltid

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-27

I år firas som bekant W A Mozarts 250-årsdag och även nom alla år tenderar att vara Mozart-år i musikvärlden finns åtskilliga verk också av Mozart som fallit mellan stolarna. Dem bör man förstås passa på att lyfta fram nu. Till exempel har en hel rad fina musikdramatiska verk överhuvudtaget aldrig framförts i Sverige. Dessvärre har de svenska operainstitutionerna samfällt visat total brist på fantasi och framåtanda och nöjt sig med att bara spela verk som framförs också alla andra år.

Heder alltså åt det enda undantaget, Opera i Ystad, som på Ystad gamla teater satsar på sångspelet Zaide, ett verk som de flesta enbart känner genom den vackra arian Ruhe sanft, som ofta framförs separat. Systrarna Gita och Linda Mallik gjorde på Kulturhuset i Stockholm för ett par år sedan en mer konsertant provversion, som här byggts ut sceniskt och musikaliskt. Och det är klart intressant att göra bekantskap med detta ofullständigt bevarade stycke från 1779, som utgör ett slags embryo till Enleveringen ur Seraljen, som Mozart skrev tre år senare. Visserligen är det en ganska torftig historia, som mest får en att inse hur bra Enleveringen egentligen är, men Mozarts musik håller ju alltid.

Bäst musikaliskt förspänt har Zaide det själv - hon är slavinna hos sultanen och har den goda smaken att förälska sig i en kristen fånge och sedan rädda honom. Förutom den vackra vaggvisan i början får hon avsluta med en riktigt rivig slutaria, det enda nummer där det bränner till litet mer i musiken. Det utnyttjas förträffligt av Agneta Eichenholz, som tar tillfället i akt inte bara att utveckla sopranbriljans utan också att skapa litet dramatisk nerv.

Annars kunde man kanske ha önskat sig ännu mer fyndighet och sceniska resurser för att dölja styckets torftighet, och även om den niohövdade orkestern under Linda Malliks säkra ledning gör alldeles utmärkt ifrån sig, hade det heller inte skadat med några fler stråkar i orkesterdiket.

OPERA

Lennart Bromander (kultur@aftonbladet.se)