Francos spöke tillbaka
Spaniens högerregering inför anti-demonstrationslagar
Den ekonomiska krisen i Europa är också en demokratikris.
Ingenstans är det just nu tydligare än i Spanien, där högerregeringen inför anti-demonstrationslagar som bara kan beskrivas som fascistoida i sin hårdhet. Sådant som Europas politiker annars är snabba att trycka ner i halsen på omvärldens diktaturer.
Några lagar är nya, till exempel förbudet mot demonstrationer som påverkar valprocessen och förbudet mot demonstrationer vid platser som kärnkraftverk eller flygplatser. Men i de flesta fall handlar det om att dramatiskt höja bötesbeloppen. Att sprida bilder på poliser i tjänst kan ge böter på 30 000 euro, att delta i en fredlig sittblockad eller i en demonstration utan polistillstånd lika mycket. Att bränna en spansk flagga kan ge 600 000 euro.
Francos spöke är tillbaka.
Syftet är knappast att stävja våldsamma protester, eftersomde spanska proteströrelserna har varit påfallande fredliga under hela krisen. Men makthavarna har blivit rädda. När medelklassens förlorade ungdom tar täten på gatorna i Sydeuropa skakar staten. De som skulle bli de nya samhällsbärarna, men som nu fått sin framtid förstörd av massarbetslöshet, vräkningar, och nedskärningspolitik vänder politikerna ryggen. De partier som är delaktiga iåtstramningspolitiken tappar oavsett partifärg sin legitimitet hos befolkningen i rasande fart.
Staten svarar med repression. Medborgarna ska stanna hemma och låta politikerna krossa välfärdsstaten ifred.
Det är en nästan övertydlig illustration av vänsterns gamla fascism-teorier. När ekonomin krisar och det sociala missnöjet exploderar, griper den härskande klassen efter batongen. Demokratin blir allt mer skenbar och formell.
På så vis omriktas också missnöjet. De ekonomiska frågorna trängs bort, när proteströrelserna nu blir upptagna med att tillkämpa sig rätten att protestera.