Så omriktar man hatet
Invandrare, fuskare, tiggare och arbetslösa är de nya som får bära skulden
Vill ni förstå hatet? Glöm då klichébilden av den bortsorterade, arbetarmannen som häver ur sig okvädinsord på nätet. Rikta i stället blicken uppåt.
Den radikala perspektivomkastningen föreslår författaren Moa Matthis i radions Obs (12 juni). ”Det kan låta konspiratoriskt”, säger hon, ”men historien är full av exempel på hur ett fåtal mäktiga skapar motsättningar mellan de många maktlösa i syfte att behålla makten”.
I själva verket, hävdar Matthis, är det rätt svårt att få folk att hata varandra. Det kräver en enorm propaganda-apparat av vetenskap, medier, religion, juridik och skönlitteratur.
Hon berättar bland annat om hur ett uppror i USA på 1600-talet, då svarta slavar och fattiga vita marscherade tillsammans, följdes av ”tonvis med material som bevisade att svarta och vita människor var två olika raser”.
Samma logik som när Fredrik Reinfeldt talar om att arbetslösheten inte är något problem för ”etniska svenskar mitt i livet”.
Söndra och härska. Själv vill jag också kasta in Zygmunt Baumans tes om välfärdsstaten i resonemanget. Den fick legitimitet genom att skydda folk mot de verkliga faror som emanerar ur kapitalismen: arbetslöshet, sjukdom, fattigdom.
Men när makthavarna inte längre kan eller vill försvara välfärdsstaten får de söka ett raison d’être på annat håll. Då krävs nya drakar att bekämpa: invandrare och terrorister, fuskare och simulanter, tiggare och lata arbetslösa.
Så omriktar man rädslan och hatet, utåt och nedåt.