Mobbningen lyfte SD – ända in i riksdagen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-23

Det ligger ett Youtube-klipp ute som innehåller en gammal och kort intervju med en ledande SD-politiker i ett i tillväxt och arbetslöshetssiffror mätt döende Filipstad. Han presenteras inte med namn och har inte mycket till svar att komma med på journalistens frågor om vad han vill med sin politik. Efter att ha formulerat sig kring en vilja att skydda fornminnen, som till exempel ”julafton” och ”midsommar” och pressat fram en vision om att locka fler företag till orten utan att veta hur avslutas intervjun med en vag referens till gränser. Som är för öppna.

Han bär keps och myströja i snöyran och ser ut att vara ungefär tjugo år. De syrliga kommentarerna över hans insats dryper över Facebook. Han är just nu det roligaste som finns.

Men bevare oss säger jag för de välutbildades självgoda skrockande ironier över en sådan ängslig glytt. Förbjudet borde det vara att värma vänsteregot nu med duktighetstävlingar i att malligmosa SD. Är det ingen som ser hur tillplattad och generad han ser ut där han står och blottar all sin ignorans och tafflighet framför riksmedias överlägsna mikrofon? Det är en farlig känsla det. Så ett tips till alla nöjda med att ha valt ett annat parti: Hånskratta inte åt din nästa ens om han tror att julen är som en runsten. Det är nämligen just för att sådana killar alltid knäpps i väg som löss i skurar av urbana mobbarkommentarer som SD nu missnöjesvalts ända in i riksdagen.

Jenny Teleman