Domedagsvargar hade definitivt piggat upp
Bärnstenskyssens experimentellt dubbla handling faller platt
På 80-talet dök det upp en typ av böcker som hade titlar av typen Ensamma vargen, Tigerns väg och Äventyr i det okända. De var väldigt populära bland tonåringar av det mindre coola slaget, och gick ut på att lotsa en hjälte genom en fantasyvärld. Med jämna mellanrum fick läsaren välja hur handlingen skulle fortlöpa, till exempel så här: Om du vill slåss mot domedagsvargarna, se sid 253. Om du vill fly in i skogen, se 126. (Ur Ensamma vargen: Flykt undan mörkret från 1986.)
Peter Glas roman Bärnstenskyssen (Bakhåll) fungerar på samma sätt, men i stället för att kämpa mot ondskans horder får man följa it-entreprenören Gabriel när han velar mellan jobb och kärlek i dagens Lund. Gå på möte? Bläddra till sidan 109. Gå på dejt? Hoppa till sidan 50.
Syftet med upplägget tycks dels vara att kommentera den fria viljans begränsningar, dels visa hur föränderligt livet är.
Som ett experiment i valfrihet faller Bärnstenskyssen dock lika platt som de gamla 80-talsäventyren, för det enda val man som läsare gör är om man ska fuska eller ej. Bläddra fram och kolla vilket alternativ som är roligast, eller inte bläddra fram? Självklart fuskar man.
Som en illustration över hur livet kan ta oväntade vändningar är boken så drastisk att man inte kan ta den på allvar. De olika valen blir bara en klumpig, övertydlig gimmick. Testa knark en gång – och bli knarkare. Gå på efterfest – och skjuta huvudet av sig. Tacka nej till en dejt – och aldrig se kvinnan igen.
Ett par domedagsvargar här och där hade helt klart piggat upp.