Jan Åman måste avgå
Åsa Linderborg: Oavsett hans moral var det fel att utse honom till ledamot av Kulturrådet
I går avslöjade Martin Aagård här på Aftonbladets kultursida att Jan Åman, vd för Färgfabriken och Johan Staël von Holsteins efterträdare i Statens kulturråd, använt hundratusentals kronor av Färgfabrikens pengar till egen konsumtion. Samtidigt som konsthallen tvingas avskeda personal har Åman försett sig och sin familj med bland annat resor, teknikvaror och restaurangbesök.
Jan Åman måste naturligtvis avgå, men alldeles oavsett hans moral var det fel av regeringen att utse honom till ledamot av Kulturrådet, eftersom Färgfabriken är en av dess största bidragstagare. Men jävsituationen handlar inte bara om Åmans eget projekt, utan om Kulturrådets möjlighet att principdiskutera vilka regler som ska gälla för verksamheter utan insyn.
Utnämningen av Åman var mindre provokativ än den av hans företrädare, men man ska komma ihåg att Johan Staël von Holstein var regeringens första val. Även till Åmans meriter hör att han är ”entreprenör”, hans uppdrag är att näringslivsanpassa kulturlivet.
Men som hans styrelsekollega Marianne Lindberg De Geer konstaterar, är det ” ett intressant fenomen i vår tid att aktörer som ivrigt förespråkar entreprenörskap med ett fritt näringsliv med låga skatter och avregleringar, är de som håller sig längst fram när det gäller att söka statliga bidrag.”
Det är alltså delvis de bidragen som entreprenör Åman stoppat i egen mage.
Jan Åman är ett födgeni som hållit sig väl med alla, men den som läser hans krönikor i Dagens Industri förstår varför han blivit den moderata kulturministerns gunstling. I en förnumstigt föreläsande ton liknar han den svenska modellen vid en sovjetisk Sojuzkapsel från 60-talet – den funkade en gång men är nu ack så urmodig. ”Kulturen måste lära av näringslivet”, utropar han.
Nu förstår vi precis vad han menar.
