Det finns inga trygga rum
Åsa Linderborg om attackerna mot asylboenden och Jimmie Åkessons bostad
Natten till onsdag brann tre asylboenden i Småland och Skåne. Polisen behandlar dem som anlagda, brottsrubriceringen är mordbrand eller grov mordbrand. 200 personer tvingade evakueras. Syftet är att de inte ska känna sig välkomna i vår demokrati.
Ungefär vid samma tidpunkt attackerades en annan bostad fast i Blekinge, Jimmie Åkessons hem i Sölvesborg. I villan fanns hans sambo och treåriga son. Syftet med den likaledes olagliga aktionen är att Åkesson inte ska känna sig välkommen i vår demokrati.
Det är mot den här fonden vi kan fortsätta diskussionen om bokmässan.
De som menar att ett lagligt om än obehagligt hembesök hos Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ska få motivera att Nya tider inte ska ha tillträde till mässgolvet, måste säga något om de antirasistiska åsiktsfränder som attackerar hus med barn i.
De är visserligen inte representerade på bokmässan, och ingen som bojkottar mässan känner förmodligen någon som helst samhörighet med dem som menar att våld mot hem och person är en nödvändig antirasistisk strategi. Men om man verkligen menar allvar med snacket om "trygga rum" bör man höja den självcentrerade blicken och se sig omkring.
Det finns inga trygga rum. Det offentliga samtalet ska heller inte vara ett. I alla fall inte om vi menar allvar med att ordet ska vara fritt och att demokratin förutsätter engagerade medborgare med idéer om hur samhället ska se ut och hur vi ska kunna stå ut med varandra.
Bostaden, däremot, ska vara den säkra zon där vi kan vila ut när vi gått våra verbala strider om asylrätten och invandringen. Eller när vi flytt från krig och diktaturer.