De största morgontidningarna ger SD draghjälp
Fackförbunden har all rätt att stoppa medlemmar
Flera fackförbund vill inte företrädas av personer som aktivt motverkar fackförbundens syften.
Detta är höjden av antidemokrati.
I alla fall om man får tro Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, som nu med till förväxling likalydande artiklar gör gemensam sak genom i att fördöma denna allvarliga inskränkning av aktiva sverigedemokraters rätt att företräda socialistiska eller socialdemokratiska organisationer.
Detta sedan det i måndags rapporterades att 12 av 14 LO-förbund och dessutom, glädjande nog, några TCO-förbund inte tillåter den som har en förtroendepost inom Sverigedemokraterna att samtidigt ha en förtroendepost inom respektive fackförbund. Transport dristar sig till och med att helt utesluta SD-aktivister.
Man kan, resonerar förbunden, inte kämpa för socialism, solidaritet och lika människovärde som fackklubbsordförande hela dagen. För att på kvällen propagera för motsatsen i kommunfullmäktige.
Dagens Nyheters ledarskribent Susanna Birgersson anser att "det är ett demokratiskt problem att medlemmarna inte har rätt att välja vilka företrädare de vill till fackliga poster". Detta "liknar diskriminering" och är "antagligen kontraproduktivt".
"Att utesluta sverigedemokrater från förtroendeuppdrag är alltså okej? Nej, det är vare sig rimligt eller rättvist", ekar Svenska Dagbladets Ivar Arpi. Dessutom, skriver han, är det "odemokratiskt att medlemmarna inte själva får bestämma vem som ska företräda dem."
I själva verket får ju medlemmarna mycket väl bestämma just detta. I god demokratisk ordning har de kongress för kongress beslutat om de stadgar som nu används för att förhindra att facken tas över av järnrörsrasister.
Kommunal ska till exempel verka för ett samhälle "på demokratisk socialistisk grundval". Fler andra förbund håller sig med en standardformulering om att man ska "verka för en samhällsutveckling på grundval av alla människors lika värde samt politisk, social och ekonomisk demokrati".
Precis hur stadgan ska tolkas är förstås en öppen fråga. Skrivningar om socialism och ekonomisk demokrati, skulle ju utan vidare kunna användas för att förbjuda företrädare för exempelvis allianspolitiker att bli fackliga företrädare. Eller borgerliga ledarskribenter, om de nu hade fått för sig att knäcka extra på något bygge.
Nu har förbundsledningar tagit fasta på det här med lika människovärde och dragit gränsen vid SD. Är medlemmarna missnöjda med detta, går det bra att ändra på nästa kongress.
Men att något är demokratiskt oförvitligt betyder ju inte att det nödvändigtvis är klokt. Är det, som Birgersson tror, "kontraproduktivt"?
Eftersom hon aldrig utvecklar resonemanget så får man gissa vad hon menar.
Ett inte allt för djärvt antagande är att hon syftar på det gamla vanliga som brukar sägas: om man med kraft motarbetar SD, så kan de dra på sig martyrmanteln och därigenom vinna ökade sympatier.
Det är för all del sant.
Men det är ändå bara det näst bästa för Sverigedemokraterna, en plan B.
Ända sedan Mikael Janssons tid som partiledare på 90-talet – han sparkade ut skinnskallarna, beivrade fyllefesterna och plockade av medlemmarna deras uniformer – och än tydligare under Jimmie Åkessons tid har den helt överordnade målsättningen varit ett bli erkänt som ett rumsrent, normalt, parti.
Ett sådant som kan sitta i riksdagen, som kan få samarbeta med andra partier, besöka skolor och kanske företräda fackföreningar utan att någon höjer på ögonbrynen.
Nu får de lite draghjälp av två stora morgontidningar.
