Bistånd till extrem kamp
Högerorganisationen RHA stödjer vita separatister och muslimfientliga rörelser
De heter Right hand aid, har en lättigenkännlig nationalistisk blågul logga och beskriver sig som en alternativ biståndsorganisation.
Bland dem man bistår finns vita separatister i Sydafrika och en muslimfientlig tysk nunna.
Det låter som en dingdingvärld. Men så ser det ut när den högerradikala rörelsen bygger sina nätverk.
I praktiken är Right hand aid ett slags sidoorganisation till Sverigedemokraterna, startad för några månader sedan av personer knutna till SD, Avpixlat och den lilla kontrajihadiströrelsen – så kallas de som tror att Europa står inför en muslimsk invasion – kring Tryckfrihetssällskapet.
Syftet är, skriver man med formuleringar som hade kunnat vara hämtade ur SD:s program, ”att hjälpa behövande på plats. Därnäst genom informationsspridning och upplysningsarbete att skapa politisk opinion till fördel för att hjälpa behövande på plats eller i närområden i stället för att öka eller bibehålla den okontrollerade massinvandringen.”
Så formuleras den moderna rasistiska idén om etnopluralism. Hjälp dem på plats. Så att de inte kommer hit. Varje ”folk” ska hålla sig i ”sin” stat. Sverige åt svenskarna.
Right hand aid driver två internationella samarbeten, och förhandlar kring ett tredje.
Det första handlar om gatubarn i Nepal. Det hade föreningens ordförande, SD-politikern och Trycksfrihetssällskaparen Hans Erling Jensen, med sig in i föreningen. Tydligen har han själv varit engagerad i Nepal i några år.
Det andra är ett samarbete med tyska Hatune foundation, en i Tyskland tämligen okänd syrisk-ortodox organisation som hjälper kristna som förföljs i den muslimska världen. Den leds av nunnan Hatune Dogan. Hennes roll i den kontrajihadistiska miljön är att vittna om muslimska övergrepp mot kristna i arabvärlden, berättelser som stärks av att hon är turkiskfödd och har rest mycket i Mellanöstern.
Jag är inte övertygad om att Dogan själv inser i vilka extremistiska politiska sammanhang hon har hamnat. Men i ett läge där kontrajihadisterna nu försöker kidnappa detta tema i ljuset av IS etniskt-religiöst motiverade massmord och folkfördrivningar i Irak välkomnas hon med öppna armar.
En intervju med Dogan finns publicerad på en av kontrajihadisternas centrala samlingsplatser på nätet, Gates of Vienna. I maj höll hon tal på en kontrajihadistkonferens i Florida, organiserad av ACT! for America, en radikalt muslimfientlig och terroristnojig organisation, vars grundare Brigitte Gabriel kallat araber för barbarer och sagt att islam förespråkar våld och intolerans.
I mitten av augusti demonstrerade Dogan tillsammans med sina nyfunna svenska vänner till stöd för Dan Park, som står åtalad för hets mot folkgrupp. I en intervju med Jensen ger hon också sitt stöd till sverigedemokraten Michael Hess, som i våras fälldes för hets mot folkgrupp, efter att ha skrivit att det är ”djupt inrotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära”.
Läget är i själva verket värre än vad Hess uttryckt, säger Dogan.
Det tredje, planerade, projektet är att finansiera en rapport om situationen för vita i Sydafrika. ”Vita sydafrikaner förföljs, torteras och mördas”, skriver man, och varnar för ett förestående folkmord. Den auktoritet man lutar sig mot är Genocide Watch, som dock i dagsläget avfärdar att något folkmord skulle vara överhängande, utan talar om ”spänningar” mellan svarta och vita.
Som samarbetspartners nämner man Sunette Bridges, Boervrouliga och Boere Krisis Aksie. Bridges är en bloggande sångerska, som fyller sin hemsida med berättelser om vita som misshandlats eller mördats av svarta. Hon sitter i styrelsen för Boervrouliga, ett företag som samlar in pengar till behövande vita sydafrikaner, som man menar diskrimineras av ANC-regeringens lagar om positiv särbehandling – lagar som ju i själva verket syftar till att skapa ett litet mått av rättvisa efter hundratals år av förtryck.
Boere Krisis Aksie, BKA, är en perifer vit separatistgrupp, som förespråkar en självstyrande vit provins. De publicerar bilder på misshandlade och mördade boer, propagerar för att de vita ska beväpna sig och säljer vapenträning och avancerade automatvapen. BKA saknar koppling till väpnade grupper, men när jag frågar den sydafrikanske statsvetaren Dirk Kotzé om dem, varnar han för att just dessa uppmaningar att beväpna sig skulle kunna leda till att mer radikala medlemmar skulle kunna få för sig att förbereda gerillakrig.
Kamp mot muslimer i Mellanöstern och kamp för de vita i Sydafrika. Så ser det alltså ut när en liten svensk hobbygrupp kopplar upp sig mot lika perifera meningsfränder i andra länder och bedriver biståndspolitik på egen hand.
Även om dessa samarbeten utifrån ser ut att mer eller mindre ha tillkommit av en slump, kanske via internet, är det lätt att se hur väl de passar in i den endimensionella högerradikala världsbilden.
Det är vita och kristna som är offer. Muslimer och svarta som är angripare. Den civilisation som kontrajihadisterna identifierar sig med är under hot. Det ger dem själva möjlighet att på en gång framstå som modiga frihetskämpar och generösa humanister.
Med seriös biståndsverksamhet har det förstås mycket lite att göra.