Sagolik fotobok för unga
När pappas farmor dog en pärla i en smal och tynande genre
BARNBOK Fotoillustrerade barnböcker är en smal och tynande genre. Till och med en lyriker kan slå sig för bröstet vid en jämförelse.
Fast det började ju så bra.
På 40-talet gjorde Karin Fryxell succé med sina böcker om a Sotlugg och Linlugg. Dockor avplåtade i skogen, med en eller annan uppstoppad mus i släptåg.
På 70-talet dök det visserligen upp några titlar, som Frances Vestins och Horst Tuuloskorpis Mummel – en ny människa, men sedan blev det inte så mycket mer.
Därför är det glädjande att Farzad Farzaneh (text) och Victor Gårdsäter (foto) nu gör ett återupplivningsförsök, och i färg dessutom.
I När pappas farmor dog (Rabén & Sjögren) får vi följa lille Frank och hans pappa under en promenad till farmoderns tomma lägenhet. Precis som i Sotlugg och Linlugg går färden genom olika sorters terräng, i det höga gräset, i bokskogens skugga. ”Träd kan bli mycket äldre än människor”, säger pappan.
De för ett stillsamt samtal om döden och sorgen, och kameran knatar troget på i deras fotspår.
En finstämd och inte alls dum berättelse, dock behäftad med en del lustiga inkonsekvenser, eller klaffel som det heter på filmspråk.
Lille Frank hinner byta skor några gånger under promenaden, och på en av bilderna är pappans skägg plötsligt puts väck, som genom ett trollslag.
