Här blir stora tankar små
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-21
En av mina riktigt stora läsupplevelser som ung vänsterradikal miljöaktivist var Arthur Koestlers Natt klockan tolv på dagen. Koestler lyckades formulera en kritik av den totalitära människan, alltså de individer som skapades i nazityskland eller det stalinistiska Sovjetunionen.
Det är en bok som jag ofta återkommer till. Det har varit svårare att läsa Koestlers övriga böcker, speciellt de vetenskapsteoretiska skrifterna. Visst finns där utmaningar, men han är en bättre författare än debattör. En större humanist än naturvetare.
När David Andersson i Timmarna vid fönstret – en essä om Arthur Koestler (Atlantis) försöker leda i bevis att Koestler är ett missaktat och motarbetat geni blir jag förvånad. När han dessutom hävdar att det är ”vänsterns” fel att Koestlers författarskap inte återutges – undrar jag i vilken högerkuvös Andersson framlevt sina dagar.
Timmarna vid fönstret är inte bara korkad på gränsen till det komiska. Koestler används som tillhygge i diverse gamla och nya strider där väderkvarnarna heter Torbjörn Tännsjö, Nordkorea, Jan Myrdal, Karl Vennberg, utilitarismen, socialismen och ”ändamålet helgar medlen”.
Det var länge sedan stora tankar blev så små.
Pelle Andersson