”Jag hade varit missnöjd hela livet”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-10-29
Svenska Hälsocampen blev sparken i baken för Charlotte
Den gamla Charlotte tillbringade kvällen med soffa, mat och tv.
Den nya Charlotte blir lycklig av att träna.
Svenska Hälsocampen blev vad hon behövde - en spark där bak.
Det är en pigg Charlotte Lübeck som tar sig tid till en pratstund, mellan intervallträningen och kvällens föreläsning om hälsa på Svenska Hälsocampens campvecka i Rättvik. Hon kan inte stå still när hon pratar, utan spritter av energi.
Skillnaden är stor. Den ”gamla” Charlotte var som folk är mest. På kvällarna slog hon sig ner i soffan, åt, såg på tv och var ”allmänt lat, som de flesta är”.
Men hon var inte nöjd - och när hon fyllde 40 slog det henne att hon varit missnöjd i stort sett hela sitt liv.
– Skulle jag då gå och vara missnöjd i 40 år till? Jag gick och värkte på det här, och så tänkte jag: Nu jäklar får det ske en förändring.
Hon hade sett hälsocoachen Martin Lidberg berätta om sitt koncept i tv, och anmälde sig till Svenska Hälsocampen.
– Jag tror inte på pulver. Jag vill ha en balans mellan kost och motion, jag måste få in motionen i mitt liv för att det ska funka. Men jag är ju bekväm - så jag måste få en spark där bak. Det här blev ett jättebra sätt.
”Det är så jäkla tufft!”
Efter fyra uppbyggnadsveckor, där hon följde kostprogrammet i Viktklubb och ett träningsprogram, var det äntligen dags för campveckan, som nu är i full gång.
– Det är tufft! Det är så jäkla tufft! Men det är jätteroligt, också! Jag hade inte kunnat föreställa mig hur jobbigt det är, och hur underbart det är, och vilken prestationsförmåga jag har!
Efter inte ens fem veckor med Svenska Hälsocampen märker Charlotte redan skillnad. Kroppen förändras från ena dagen till den andra - och i knoppen händer det nästan ännu mer.
– Här på campen får man både aha-upplevelser och kickar, och vi har väldigt bra tillgång till personal som vi kan få stöd av och fråga om råd. Man får ett annat tänk.
Det har gjort att hon inte är orolig för hur det ska gå när hon kommer hem till ”det vanliga livet” igen.
– Jag kommer ju inte att träna tre pass om dagen - jag måste ju jobba också. Men två och ett pass, definitivt. Det här ska inte försvinna - det är något som jag ska hålla på med, alltid.
Hon är medveten att det kan komma dagar när det känns motigt, men att hon skulle gå tillbaka till sin gamla soffsittartillvaro ser hon inte som ett alternativ.
– Då ska jag tänka på känslan jag har när jag har tränat, hur gott jag mår då. Och känslan under tiden jag tränar - det kör igång direkt i kroppen, och man är så jäkla lycklig just då. Oövervinnelig! Den känslan ska jag bära med mig när det känns tufft.
Maria Wångersjö
