Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Lukas

”Jag tog makten över smärtan”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-21

Malin har lärt sig leva med den kroniska värken

Trots all smärta hon fått utstå vill Malin Äng gärna ha ett syskon till Albin, 6 , och Sebastian, 3. ”Men det får bli med kejsarsnitt” säger hon.

Malin Äng från Hagfors lever med ständig smärta sedan hon fött sitt andra barn. Men tack vare en kurs i smärthantering har hon lärt

sig kontrollera värken.

– I dag klarar jag mig med endast en medicin som jag måste ta på grund av nervskadorna, säger Malin Äng.

Det är tidig eftermiddag och yngste sonen Sebastian, 3, har fått tillåtelse att titta lite på tv medan mamma pratar i köket. Storebror

Albin är på sexårsverksamheten och väntas snart hem med skolskjutsen.

Malin serverar kaffe och slår sig försiktigt ner vid bordet. Underlivet är fortfarande trasigt efter den svåra förlossningen för tre år sedan, då Malin fick svåra inre blödningar och nervskador.

Den brännande smärtan är ständigt närvarande. Men kursen i smärtlindring har gett Malin verktyg att hantera den.

Smärtan har inte längre huvudrollen i hennes liv.

– Sedan finns det dagar som är bättre och dagar som är sämre, naturligtvis, säger hon.

Valde bort kejsarsnitt

I början av februari 2005 var Malin gravid med sitt andra barn i vecka 36 och började visa tecken på havandeskapsförgiftning. Hon

blev inlagd på sjukhus. Efter att ha kontrollmätt bebisens storlek med ultraljud och konstaterat att den vägde runt 3 500

gram, beslutade läkarna att förlossningen skulle sättas i gång.

När första försöket misslyckades frågade läkaren om hon ville ha kejsarsnitt i stället, men Malin sa att hon helst ville föda sitt barn

på naturligt sätt.

– Jag tänkte att det hade ju gått bra med Albin och han hade ju varit betydligt större än 3 500 gram, säger hon och rycker på axlarna.

– Om jag bara hade vetat…

Nästa igångsättningsförsök lyckades, men när Malin skulle krysta kände hon en brännande smärta i underlivet. När bebisen kom ut visade han sig vara betydligt större än det man mätt upp på ultraljudet. Närmare bestämt 57 centimeter lång och 4 850 gram tung.

Blödningarna måste stoppas

Strax efter förlossningen började en stark brännande smärta komma krypande. En smärta som bara ökade och

ökade.

– Jag började svettas och kändemig omtöcknad av smärta. Förlossningsläkaren undersökte mig och konstaterade att jag hade inre

blödningar i underlivet och det blev akut operation för att stoppa dem.

Malin trodde att operationen skulle laga henne, men när hon några dagar senare fick se sitt underliv med hjälp av en spegel blev

hon alldeles förskräckt.

– Det var fullständigt sönderslitet.

Jag blev chockad över hur jag såg ut. De inre blödningarna hade också orsakat svåra nervskador i underlivet, som gjorde att Malin

inte kunde hålla vare sig avföring eller urin. Hon vågade inte gå ut av rädsla för att göra på sig.

Och den smärtstillande medicinen gjorde att hon gick runt i en ständig

dimma.

– När jag slutade med medicinerna i samband med att jag började kursen i smärthantering sa min äldste son till mig att ”Men mamma,

du hör ju vad jag säger nu”.

Ytterligare två operationer har gjorts för att bygga upp Malins underliv igen, men någon förhoppning om att det någonsin kommer

att bli bra har hon inte längre. Nu handlar allt om att rätta sig efter de förutsättningar som råder.

”Vi fick skriva smärtdagbok”

Även humöret och psyket har hon lärt sig att hantera på ett bättre sätt sedan hon började på smärtkliniken i Haga i Karlstad 2006.

– Vi var åtta stycken i gruppen, var och en med våra egen historia som bidragit till att vi levde med ständig smärta. Vi träffades

tio gånger och fick börja skriva dagbok om vår smärta för att se ett mönster i när vi upplevde den som värst och vad vi hade gjort.

Vi bytte erfarenheter, tips och råd med varandra och det var lite av en aha-upplevelse att inse att man trots allt inte var ensam.

Med hjälp av de verktyg som Malin fick reducerade hon smärtans roll i sitt liv.

– Bara att man själv tar över rodret i sitt eget liv gör att man hanterar smärtan bättre och därmed mår bättre, säger hon.

Hon har börjat se framåt och vill, något förvånande, ha fler barn.

– Ja, säger hon och nickar eftertänksamt.

– Inte nu, men om några år. Jag missade ju den där mysiga bebistiden med Sebastian och skulle så gärna vilja var med om det en gång till. Men om det blir så, då blir det kejsarsnitt.

Har du haft ont länge? På smärtkliniken kan du få hjälp

Människor med långvariga smärttillstånd kan få komma till en smärtklinik för att lära sig hantera sin smärta, men det krävs en remiss av behandlande läkare. På smärtkliniken gör man först en utredning, och sedan en avstämning där man diskuterar åtgärder. Det kan vara justering av mediciner, utprovning av sensorisk stimulering, ordination på fysisk aktivitet och samtalsbehandling. Det finns även möjlighet till gruppbehandling, för det kan vara värdefullt att få utbyta tankar och erfarenheter med människor i liknande situation. På smärtkliniken får man också lära sig olika avslappningstekniker.

Källa: www.sjukvardsradgivningen.se