Åsa är shoppingberoende

Får en kick av att fynda – sedan kommer ångesten

Att bara gå och strosa runt i en affär kan vara normalt för vissa, men inte för alla.

Åsa är långtidssjukskriven och shoppingberoende.

– Jag kan vakna mitt i natten av stressen över att inte ha pengar till saker som jag vill ha och till räkningar, säger Åsa.

Känslan av att verkligen vilja ha de där fina skorna eller den där snygga jackan, har nog alla känt någon gång. För de allra flesta rullar vardagen på som vanligt. Man jobbar och sparar förhoppningsvis ihop pengar och köper det man har längtat efter. Efter det känner man sig nöjd och belåten.

Men så funkar det inte för alla. Om man är shoppingberoende kretsar hela ens liv kring att vilja ha och hur man ska få ihop pengar till det. Om det så kräver att man står konstant i skuld och lever på kredit.

Jeans i drivor

Åsa Gustavsson, 33, välkomnar oss till sin lägenhet i en förort väster om Stockholm. Här bor hon tillsammans med sina två barn, 10 respektive 5 år gamla.

Hon är varm, pratglad och mycket öppen. Hon klär sig i jeans och en tajt urringad topp. I hallen hänger fullt med jackor. Några likadana, bara i olika färger. Det är typiskt för Åsa.

När hon hittar något hon tycker om, köper hon oftast plagget i alla färger. Jeans har hon i drivor.

– Ett stort problem när man handlar mycket är ju att det blir svårt att välja vad man ska klä på sig, säger hon ironiskt och skrattar.

Åsa har varit shoppingberoende sedan hon var 15 år. Men det var inte förrän för sex år sen som hon riktigt förstod vad det var. Shoppingberoende har inte heller varit ett känt begrepp i Sverige så länge.

Köper mycket och billigt

Grejen för henne är inte att köpa dyra saker, utan begäret att vilja ha. Att köpa mycket och billigt.

– Jag köper aldrig något till fullt pris. Jag fyndar alltid, handlar på rea eller tag tre betala för två.

– Jag kan bli skitsur om jag märker att jag har missat ett sånt erbjudande.

Åsa söker en kick som liknas vid en alkoholist som måste ha mer alkohol för att gå i gång.

– När jag shoppar blir jag skitglad, men ganska snabbt efter kommer ångesten. Det blir konsekvensen av att inte ha några pengar. Man kan ju lämna tillbaka varorna om man vill, men det gör jag aldrig.

När hon inte kan få fram pengar till det hon vill ha blir hon ibland deprimerad och på dåligt humör.

– Det här tar upp nästan all min tid. Och stressen är enorm. Så pass att jag kan få minnesförlust ibland, säger hon.

Straffar sig själv

I slutet av månaden är det alltid som värst när räkningarna ska betalas.

– Humöret och stressnivån pendlar eftersom min rädsla över att inte kunna betala mina räkningar är stor, säger hon. När det väl är gjort och jag har sett att jag kan skjuta på några räkningar eller låna pengar lättar trycket lite.

Åsa har varit långtidssjukskriven sedan hon var 17 år. Det ena tvångsbeteendet har följts av ett annat. Redan vid fem års ålder blev hon utsatt för övergrepp för första gången. Här började ätstörningarna som skulle sitta i tills för bara några år sedan. Hon hade både bulimi och anorexi och vägde som minst 33 kilo.

– Jag kommer nog att få tampas med att vara en beroendemänniska hela mitt liv, säger hon.

Svår bakgrund

Om man skulle döma Åsa enbart efter hennes yttre skulle det vara omöjligt att förstå att hon har en mörk bakgrund. Hennes pappa, som var alkoholist, gick bort när Åsa bara var 13 år.

När hon som 16-åring åkte till USA som utbytesstudent blev hon utsatt för våldtäkt av en av sönerna i familjen som också senare försökte strypa henne.

Trots alla svåra upplevelser håller hon huvudet ovanför vattenytan så gott det går. Men hennes ekonomi är mycket knaper.

– Så fort jag får pengar gör jag nästan helt slut på dem. Men jag börjar varje månad med att köpa mat. Jag fyller alltid kyl och frys för att slippa oroa mig för det.

Alla garderober är fullproppade med kläder och mycket har aldrig blivit använt.

Ibland lämnar hon in grejer på pantbanken eller lånar pengar av vänner eller äldsta sonen.

– Sonen får dock alltid tillbaka sina pengar.

Det ”värsta” hon gjort är att ha handlat för 5?000 kronor på sin mammas Åhlénskort.

– Mamma har tagit flera lån för att betala mina skulder och det har jag alltid skött. Det värsta som skulle kunna hända mig är att hamna hos kronofogden. Eller att jag sätter någon annan i skiten för mitt beteende.

Vill hjälpa andra

Det svåra med den här sjukdomen är att hitta rätt hjälp.

Fram tills nu har det inte funnits någon organisation eller förening för shoppingberoende.

– Jag är glad över att få vara med och starta Köpberoendes Riksförbund. Jag hoppas att det kommer att ge mig själv och andra i samma situation hjälp och stöd.

Åsa skulle gärna jobba med barn och ungdomar i framtiden för att dela med sig av sina erfarenheter.

– Men först måste jag se till att bli frisk själv. Jag ser fram emot en dag utan tvångsbeteenden.

Var fjärde beroende i USA

Shirin Rågby Djavidi (halsa@aftonbladet.se)