Tupplur på jobbet
Uppdaterad 2018-11-27 | Publicerad 2010-03-25
Aftonbladet testar
Sova på jobbet – kan det vara nåt? Ny forskning visar att en tupplur under dagen gör oss smartare och piggare. Men funkar det i praktiken?
Aftonbladet Söndags reporter Hanna Radtke testade.
Såsa inte, men sov gärna en stund efter lunch. Då fungerar minnesfunktionerna bättre, prestationsförmågan ökar och du blir mer kreativ. Det hävdade sömnforskaren Sara Mednick på vetenskapskonferensen AAAS i San Diego nyligen.
– För mer komplicerade minnen där mer än en pusselbit ingår tycks vi behöva sömnen för att sätta ihop de informationsbitarna, säger hon till Sveriges Radio.
Än så länge är det inte många företag som tillåter medarbetare att sova på arbetstid, men det kan komma att ske en ändring, menar hon.
– Jag vet att Google har en företagskultur som är positiv till tupplurar och det finns vissa andra företag som erkänner att de kan se fördelarna med att låta personalen ta en lur. Men det går långsamt framåt, säger Sara Mednick.
Dag ett: Glassigt jobb!
”Vem vill testa tuppluren?” frågar min redaktör. En millisekund senare har jag anmält intresse. Latmasken i mig jublar. Sova på jobbet, goda tider! Jag äter en gigantisk portion strömmingslåda till lunch för att grunda, innan jag styr mot jobbets mytomspunna vilrum.
Vilrummet är inte Grand Hotell direkt. Sängen är bäddad med tunna papperslakan och fönstren är övertejpade för att motverka solljus. Andas lite fyllecell på finlandsfärja. Virar in mig i en fleecefilt och blickar runt i rummet. Här har ingen satt sin fot sedan neongult var modefärg. Mot förmodan somnar jag snabbt.
Vaknar 55 minuter senare. Och undrar var i hela världen jag befinner mig, vilken dag och vilket år det är. Ok.
Tröjan är skrynklig och jag känner mig sunkig. Ska jag ner och jobba nu? Samlar ihop mig själv och stapplar ut mot ljuset. Resten av dagen är jag seg i skallen. Mer fokus? Knappast! Somnar 23.20.
Dag två: ”Filten luktar cheddarost”
Förmiddagen går i rasande takt. Klockan 13 släpper jag allt jag har för händerna och rör mig mot vilrummet.
Vilket orsakar en flodvåg av kommentarer från kollegorna. Det har spridit sig som en löpeld att någon sover lunch varje dag. Lustigheterna haglar. ”Hur funkar det, får man ob-tillägg när man sover?” ”Jobba inte för hårt nu!”. Jaja.
Virar in mig i fleecefilten. Gör två iakttagelser innan jag somnar, filten har en svag doft av lagrad cheddarost, samt att den luddar av sig på min tröja.
Vaknar supertrött. Det är som att en degblandare har klättrat in i huvudet på mig. Vafasen? Vetenskapen kan slänga sig i väggen. Att sova en timme efter lunch har försatt mig i koma. ”Du ser trött ut” säger en kompis. Jaha tack för ingenting, tuppluren. Somnar 23.50.
Dag tre: ”Kortare tid ger effekt!”
Ändrar taktik i dag. Även om de nya rönen rekommenderar tupplur i minst en timme, drar jag ner tiden till 20 minuter. Och kors i taket, att riva av en snabbis i vilrummet gör underverk!
Nu är jag med i matchen. Eftermiddagen går som en dans. Tränar på kvällen med en kompis som har bott och jobbat i Kina. Där är tupplurskulturen utbredd, berättar hon. Folk placerar helt sonika huvudet på skrivbordet och stänger av telefonen en stund. Smart! Jag somnar 23.10.
Aftonbladets betyg på tuppluren: ➕➕➕
Har du möjlighet att sova en stund efter lunch så gör det. En hastig lur på 20 minuter är helt perfekt för att tanka energi. Men varning för timmesluren – den gjorde mig bara tröttare.
Fördelar: Trodde att tuppluren skulle påverka min nattsömn men så är inte fallet. Blir betydligt piggare på eftermiddagens jobbpass.
Nackdelar: Vilorum är inte kända för att vara direkt mysiga. Dessutom kan det vara svårt att koppla av när man har jobb, telefoner och stress en halvmeter utanför.