På kollo var alla lika för första gången

Åsa Passanisi

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-07-29

helskärm

Bakom hennes smutsiga hand döljer sig två pliriga ögon, sen lägger hon benen på ryggen – och springer. Men det är inte min famn hon rusar till.

Nä, när jag åker till Barnens Ö för att hälsa på har tioåringen inte tid – hon är mitt uppe i en viktig kollolek.

– Mamma, jag måste samla guldpengar, hojtar hon och försvinner bakom en husknut med andra, för mig okända barn.

Jag har inte träffat henne på en dryg vecka men njuter av att se min dotter så.

Rufsig i håret, barfota och  myggbiten. Och framför allt:  långt ifrån mobiler, datorer och andra vuxenpåhitt.

Själv åkte jag på kollo första gången som nioåring, till Fiske­boda utanför Julita i Sörmland.

Det tog en dag – sen visste jag att jag hamnat i paradiset. Jag ville aldrig åka hem. Och naturligtvis följdes den första kollosommaren av fyra till, som alltid slutade med tårar vid hemfärd.

Alla var lika

Ungarna på kollo kom från alla samhällsklasser – villakids, betonghusungar, fosterhemsbarn, funktionshindrade – på Fiskeboda gjordes ingen skillnad. Där var vi alla lika, kanske för första gången i våra liv. Och det berikade oss.

Då, under 1980- talet, varade kollo­perioderna en månad. Nu har de kortats ner, för att fler barn ska få möjlighet att åka.

Men enligt forskaren Ann-Charlotte Munger har kollo tvärtom färre besökare nu än tidigare – och färre har råd. Om det stämmer är det synd. 

Alla ungar som vill borde självklart få möjlighet att sova under bar himmel, hajka, paddla kanot, busa, gå spökrunda och pussas på ett disco.

Handlar om tradition

Men alla föräldrar ger inte sina barn den möjligheten.

För att det är dyrt?

Nja, om den sammanlagda inkomsten för hushållet understiger 42 000 kronor hamnar prislappen för kollo på drygt ett par tusenlappar – och då ingår allt.  Tjänar föräldrarna mindre än 30 000 blir kollo ännu billigare. Dessutom erbjuds syskonrabatt.

Om det är dyrt kan självklart diskuteras – allt är ju relativt. Men jag tror kanske att skon klämmer någon annanstans.

Jag tror att kollo handlar om tradition. Har man själv varit på kollo skickar man sina egna ungar, eftersom man vet hur kul barnen kommer att få. 

Har man aldrig varit på kollo gör man det inte.

Och det är synd.