Marcus organ räddade liv

Misshandlades till döds – nu slår hans hjärta i en tonårspojke

Både Eva-Britt och Oddvar Gabrielsen visste att deras beslut definitivt betydde att Marcus skulle dö.

Och att sex andra människor kunde leva vidare.

– För oss lever ju Marcus vidare på det här sättet. Hans död var inte totalt meningslös.

Marcus Gabrielsen var 29 år då han den 5 maj 2005 misshandlades på Kungsgatan i Stockholm.

Fallet blev mycket uppmärksammat eftersom misshandeln var exempellöst brutal och våldsam.

– Och anledningen var att en kompis till Marcus hade sagt åt de tre männen att inte stå och urinera i en port.

Marcus Gabrielsen var en frisk, stark ung man. Hans inre organ var perfekta och därför frågade läkarna på Karolinska sjukhuset i Solna om Eva-Britt och Oddvar kunde tänka sig att donera hans organ. Innan han var död.

Hade inget donatorkort

– Det var vårt beslut eftersom Marcus inte hade anmält sig till donationsregistret och han hade inget donationskort i plånboken.

– Vi hade pratat med Marcus om att våra organ, om de var användbara, fick doneras. Det fanns ju liksom inte på kartan att vi skulle behöva besluta om hans organ.

– Vi fick god tid på oss att fundera och det var ett otroligt svårt beslut. Det innebar ju att vi medvetet avslutade hans liv, säger Oddvar.

Marcus hade fått en fruktansvärt hård spark mot bakhuvudet. Så hård, att huvudet i princip lossnat från halskotpelaren. Den inre blödningen i hjärnan var total.

– Han låg i respirator och det var bara hans starka hjärta som envist höll honom vid liv, säger Eva-Britt.

Han var inte hjärndöd men han skulle aldrig, enligt läkarna, vakna ur den djupa medvetslösheten.

Så där satt Eva-Britt och Oddvar Gabrielsen i ett rum och skulle fatta beslutet om Marcus definitiva död. De hade fått en utförlig, bra, varm, medmänsklig redogörelse för att Marcus inte hade en chans att ens få tillbaka sitt medvetande, aldrig skulle kunna komma ur respiratorn.

Ändå var det ett förtvivlat svårt beslut.

Sex personer har fått organ

– Hans hjärta slår nu i en tonårspojke och den pojken har fått ett mycket gott hjärta, säger Eva-Britt.

Det, plus att en flicka har fått hans ena njure, är allt de vet om mottagarna – och att de alla finns i Norden.

De vet också, att sammanlagt sex personer har fått organ från Marcus. Hans hjärta, lungor, njurar, bukspottkörtel. Levern har delats och donerats till två personer. Vävnad har också tagits från Marcus men Eva-Britt och Oddvar vet inte hur många personer som fått sådan och inte heller hur livsnödvändigt det varit för mottagarna.

– Det enda vi sa ifrån om var ögonen. De ville ju gärna ha hans hornhinnor också, säger Eva-Britt.

De bor i den röda enplansvilla i Gävle där Marcus växte upp, dit han kom så många gånger när han var ledig från kock- eller kökschefsjobbet i Stockholm.

Slipper fatta beslutet

De sitter vid köksbordet medan januarimörkret faller och berättar fullständigt osentimentalt om Marcus, hans uppväxt, hans tonårstid, hans förhoppningar, hans glädje, hans livslust och hans död.

– Vi kan göra det eftersom vi pratat mycket om Marcus död med vänner, släktingar och dessutom fått litet professionell hjälp.

– Vi har också pratat, och träffat, ett föräldrarpar i Falun som råkat ut för exakt samma grymhet. Där tror jag vi hjälper varandra, säger Eva-Britt.

De är aktiva i donationsrådets kampanj för att vi alla som lever ska ta aktiv ställning för, eller emot, donation av våra organ.

– Gör man det slipper anhöriga fatta ett så svårt beslut, säger Oddvar.

De har också behållit Marcus verkliga ögonsten, en bil, en klassiker, en Jaguar XJ 40, årsmodell -88.

– Jag tror aldrig att vi sett Marcus så stolt, så glad, så nöjd som när han svängde upp här efter att ha varit och köpt bilen.

– Den står i ett garage över vintern men vi brukar ta en tur i den ibland, säger Oddvar.

De tre unga männen som misshandlade Marcus dömdes i hovrätten till fyra års fängelse för grovt vållande till annans död och grov misshandel.

Så anmäler du dig:

Fler artiklar om organdonation:

Läs också:

Per-Iwar Sohlström