Angela, 41: ”Jag har lidit i 35 år”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-02-21
Angela Jijih har lidit av den plågsamma sjukdomen psoriasis i över 35 år.
Hon har levt med kliande utslag, blivit utfryst i skolan och fått lära sig leva med medmänniskors äcklade blickar – men on trivs med livet, har ett bra jobb, en fin man och barn.
– Ge aldrig upp, är Angelas tips till andra som har det tufft.
När Angela Jijih var sex år upptäckte hennes föräldrar underliga utslag i dotterns knäveck och armveck.
Hon gick till doktorn – men utslagen blev kvar.
När Angela kom upp i tonåren började hon uppleva besvären som jobbiga. Kompisarna drog sig undan och rynkade på näsan. De titta på utslagen och ryggade tillbaka.
Angela dolde sina armar och ben i långärmat och byxor.
– Klasskompisarna tyckte att det var äckligt och var rädda att bli smittade. Det var en tuff tid.
I tjugoårsåldern fick Angela äntligen en diagnos: Utslagen var den obotliga inflammationssjukdomen psoriasis.
– Det var jobbigt att höra, men också skönt att man äntligen visste vad det var. Så man kunde få lite hjälp. Det kliar hela tiden, och är inte vackert, så det är klart att det är jobbigt när man inte vet vad det är och inte får någon bra lindring.
Plågsamt – och obotligt
Psoriasisutslag orsakar stora fjällande eller små prickvisa utslag som kliar och stramar. Ofta kliar de så mycket att det är svårt att låta bli dem, och de drabbade kliar upp smärtsamma sår på kroppen.
Psoriasis är en fysiskt jobbig åkomma som kliar och gör ont, men det är även en psykiskt tuff sjukdom. Många drabbade kämpar mot depression och nedstämdhet och självmordsrisken är förhöjd.
”Svårt träffa en partner”
Förutom kliandet och smärtan drabbas också utseendet – en av vår tids mest värdesatta egenskaper. Man ser annorlunda ut.
– Man klär sig ju inte gärna i linne och shorts, och i början när man träffar en man kan det vara svårt. Jag har alltid sagt att jag inte bryr mig om det – men det gör man ju egentligen, innerst inne, säger Angela.
”Kom till vägs ände”
– När jag var 25 år förvärrades det och krämerna hjälpte inte längre. Då fick jag gå på ljusbehandling med UVB–ljus. Det är som att sola solarium fast väldigt kort, det tar bara några sekunder, berättar Angela.
Förra året sedan förvärrades sjukdomen ytterligare och Angela fick nog.
– Jag kom till vägs ände och tänkte att nu fick det räcka. Ingen behandling hjälpte längre – inte ens solning.
Hon fick då kontakt med en hudläkare som behandlade med det biologiska läkemedlet Stelara, som precis blivit godkänt av Läkemedelsverket. Det hindrar inflammationsprocesserna i kroppen och lugnar psoriasisutslagen.
– Det är helt otroligt. Nu är jag till 99 procent utläkt och det går dagar när jag inte ens tänker på det.
En särskild styrka
Trots behandlingen vet hon att hennes sjukdom innebär en livslång plåga – som hon får lära sig att leva med. Det finns inget botemedel.
– Den påverkar mitt liv hela tiden. Men jag har inte låtit det stoppa mig från att arbete, göra karriär, skaffa man och barn.
Vilket är ditt tips för att orka med?
– Ge inte upp! Stå på dig, för det finns en behandling för var och en. Om du blir dåligt bemött hos en läkare – sök en annan. Se till att komma till en specialist, och utnyttja vårdgarantin, säger Angela bestämt.
Fakta: Angela Jijih
Ålder: 41
Familj: Man och två pojkar på 16 och 19 år
Bor: Upplands-Bro utanför Stockholm
Motto: ”Carpe diem” eller ”Fånga dagen” – det säger så mycket