”Så blev jag av med min fobi”

Aftonbladets reporter botade sin grodskräck med KBT – på fyra timmar

Sommarens djur sätter skräck i många semesterfirare. En av fem drabbas någon gång under sitt liv av en fobi.

Under tio år vägrade jag att vistas på landet – av oro för att träffa på en groda. Men jag fick nog och testade kognitiv beteende terapi, KBT.

Jag vet att grodor och paddor inte är farliga djur som kan döda eller skada en. För mig har de ändå varit livsfarliga. En ljummen sommarkväll på landet låter kanske som en dröm för de flesta. Men jag har de senaste tio åren gjort mitt yttersta för at undvika alla situationer där djuren kan finnas.

Allt började för 17 år sedan när jag som sjuåring flyttade från en betongförort i Stockholm ut på lummiga och grodtäta Värmdö. De fanns överallt och med åren blev fobin värre.

Undvikt landsbygden på sommaren

För tio år sedan flyttade jag ifrån de värsta områdena och har sedan dess inte gått på en stig, äng eller skog. Gräs har bara fungerat om det varit kortklippt. Jag har konsekvent tackat nej till alla former av utomhusevenemang och fester på landet. Bara på snörika vintrar har jag känt mig fri att vistas ute var jag vill.

Men vad är egentligen en fobi? Jag frågade Liv Svirsky, legitimerad psykolog och psykoterapeut med KBT-inriktning.

– En fobi är en irrationell rädsla för något. Den skiljer sig från en rädsla med att fobin påverkar livet. Är du ”bara” rädd kan du ofta hantera situationen, har du en fobi gör du allt för att undvika risken att stöta på djuret, säger Liv Svirsky.

Föräldrars fobi kan ärvas

Mitt liv har varit mycket begränsat på grund av groddjuren. Men jag är inte ensam, en av fem drabbas någon gång under livet av en fobi.

– Vanliga fobier på sommaren är spindlar, ormar, getingar, insekter och sniglar, berättar Liv Svirsky.

Hur fobier uppstår är osäkert, men ärftlighet kan vara en faktor.

– Personer vars föräldrar har haft en fobi drabbas ofta. Många anses vara biologiskt nedärvda, som med spindlar och ormar. Förr i tiden var vi tvungna att vara rädda för dessa djur för att överleva, säger Liv Svirsky.

Själv tröttnade jag på att leva i skräck. Jag beslöt mig att göra något åt det och sökte mig till KBT.