”Låt inte rädslan styra dig”
Uppdaterad 2013-10-23 | Publicerad 2013-09-24
Mia Törnblom svarar på läsarnas frågor
Skriv till Mia! Har du ett huvudbry som du vill att Mia Törnblom ska hjälpa dig med? Mejla oss på mia.wellness@aftonbladet.se. Märk mejlet ”Fråga Mia!”.
”Kära Wellness och Mia. Jag är en tjej på 47 år. För 3 år sedan träffade jag en manlig bekant jag inte sett på 10 år,ett kärt återseende. Under ett par veckor gick allt fort. Vi blev presenterade för varandras barn och umgicks i stort sett varje dag. Men så berättade han att han nog ändå ville vara singel ett tag till.
Vi umgicks trots det en del under hösten, som vänner. Jag hade lika mycket känslor kvar och kände att jag inte ville tappa kontakten alls. Ett och ett halvt år senare flyttade vi ihop, jag flyttade in hos honom. Vi delar sedan dess på både sysslor och vardag, men vi har inte sex.
Vardagen ger oss väldigt mycket känner vi, båda är väldigt rädda att förlora det vi har, och han har flera gånger bett om ursäkt för att han tar mig för given. Han säger att ”han inte känner passionen”, men jag vet också att ingen i hans familj är mycket för beröring.
Men jag känner att detta är något jag har behov av, och längtar efter. Samtidigt vill jag inte byta bort det jag har här mot tillfälliga förbindelser bara för att få sex.
Det vi har känns som om det bara är en tillfällig lösning. Jag har förvisso ingen brådska så, men samtidigt går ju livet på…
Hur fortsätter man på en sådan här resa, med en man som gör mig trygg, glad, och får mig att skratta mycket? Samtidigt längtar jag efter åtrå och en rejäl kyss.
Nettan
SVAR: Stort tack för förtroendet att berätta om ditt liv och din relation. Jag tror inte alls att du är ensam om den här situationen. Ny forskning visar att vi svenskar generellt har allt mindre sex. Det kan naturligtvis ha många olika skäl. Lust kan variera genom livet, och det finns par som lever tillsammans utan att ha sex, för att de inte är intresserade av det.
Men när det gäller dig, och den vardag du beskriver, får jag en känsla av att du inte är hundraprocentigt nöjd med situationen. Först undrar jag om ni, du och din sambo, har pratat ordentligt om det här?
Eftersom du beskriver att du ibland längtar efter sex är det ju en slags uppoffring du gör när du accepterar den sexfria relationen. Men är din sambo helt införstådd med vad du tänker och känner om det här? Och vad känner han?
Samtal om sex blir lätt en rosa elefant i rummet som ingen vågar nämna.
Vi har ju aldrig sex, vill du ha det så här? Ska vi alltid ha det så här?
Det är inte enkelt att prata om det. Alla har rätt till sina känslor och behov och det kan vara svårt att påbörja ett sådant samtal, att inte såra eller bli sårad. Men det är viktigt att prata om det för att få veta var ni båda står och tydligt kan reda ut begreppen.
En annan viktig del i detta är hans ointresse för sex.
Vad handlar det om i grunden? Är han rädd för något? Blir han attraherad av andra eller är han helt enkelt en person som är ointresserad av sex, det är inte alls ovanligt i sådana fall. Men det är ju bra om du får veta det.
Hur skulle det kännas för dig om du fick veta att veta att han tänder på andra, men inte på dig?
Du kan naturligtvis inte tvinga honom att gå i terapi, men kanske har han saker att jobba med på sitt håll som ni åtminstone kan prata om, ärligt och öppet.
Om det här livet du lever nu fungerar för dig så har du naturligtvis all rätt i världen att fortsätta leva med din sambo. Närhet behöver inte handla om sex, ibland är det tvärtom. Jag möter ibland par som har sex i stället för att prata, sexet har då ingenting med intimitet och närhet att göra. Hittar ni närhet och intimitet på annat håll, känner du att du är nöjd, så är det ju bra.
Men jag tycker att din fråga handlar mycket om att hitta dina behov och din sanning. Detta är ju ditt liv, vad behöver du och vad vill du ha?
En fråga att klura över är den här: Om du visste att du kunde få både sex och den fina relation du har nu, skulle du hellre välja det?
Om du svarar ja finns det en risk att du stannar i din relation för att du är rädd att inte träffa någon annan. Att stanna kvar och låta sig styras av rädsla är aldrig bra. Det kan låta hårt, men din sambo är inte den ende mannen i universum som kan älska dig.