”Vad ska din fotbild på Facebook väcka för känsla? Avund?”
Sara Milstead: Vi har skapat en så tunn bild av hur den optimala semestern ska se ut
Okej, berätta nu var ni har varit på sommarlovet! Eh, jaha, ni var hemma. Ja, men skriv det du, Sara, om du inte kommer på något annat?”
Så skrev jag i skrivboken. Om bären jag hade plockat, om blixtnedslagen i eluttagen när åskan gick, om katternas eskapader och om hästarna i granngården. Det var aldrig något jag reflekterade över, att jag inte åkte till Spanien på somrarna som andra barn. Facebook existerade ju inte, så vem brydde sig?
Allvarligt talat hade jag svårt att förstå varför man ville åka utomlands mitt i sommaren över huvud taget. Var det inte varmt nog i juli-Sverige, då solen låg på så hårt så det gjorde ont att gå barfota på stenhällarna och varje minut i bilen var en plåga? Den kvava sommarluften, åskknallarna, det efterföljande hällregnet och sedan den olidliga hettan igen.
Jag åkte utomlands på riktigt första gången när jag var 13 år. Några bekanta tyckte nog lite synd om mig och lät mig följa med till Nice. Starkaste minnet från den resan var inte turkost vatten, Frankrikes vingårdar eller ens sniglarna på menyn. Det var episoden från flyget hem. Jag hade förbeställt godis, en sådan där vacker liten burk med Fruitdrops i pudrigt florsocker. Men saken var den att jag var helt pank. Reskassan var inte stor från början och nu var de sista udda mynten slut. Med röda kinder lämnade jag tillbaka den halvätna burken.
Ja, det är en skam att inte ha pengar.
Men det är en större skam att vi har skapat en så karbontunn bild av hur den optimala semestern ska se ut att det inte längre spelar någon roll vad vi gjorde, kände eller hur vi mådde under de där tio veckorna. Och en ännu större sorg att vi lyckats sprida den ytligheten till våra barn. Så till den grad att många unga känner ångest när de tvingas redogöra för sina Gröna Lund-besök inför klassen i augusti.
Borde vi inte alla göra en sommaruppgift till nästa termin?
Att nästa gång vi tänker droppa en blek semesterfot på Facebook från någon avlägsen ort i världen, fundera över vad vi vill att resurssvaga familjer och barn ska tänka när de ser bilden. Ska de känna avund? Hett önska att de kunde byta plats med oss som njuter på stranden?
De uppsatserna hade jag gärna läst.