Fetmagen går att besegra
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-09
Dämpa effekten med motion
En god nyhet från forskarvärlden: Den som motionerar påverkas inte av de genetiska anlag som ökar risken för fetma.
Men det verkar krävas ganska mycket träning. Kanske sisådär en fyra timmar extra om dagen.
Livsstil som kost- och motionsvanor spelar allra störst roll för en persons risk att drabbas av övervikt, men det genetiska arvet är också med. För drygt ett år sedan rapporterade brittiska forskare i Science att de hade hittat en variant av en gen kallad FTO som kraftigt ökar en persons risk att drabbas av fetma.
Ungefär var sjätte vit europé ligger i den allra värsta genetiska riskzonen, och väger i genomsnitt tre kilo mer än andra i övrigt jämförbara personer – allt annat lika.
Avväpnas
En amerikansk forskargrupp blev nyfiken och ville ta reda på om FTO har några gränser för sin maktutövning. Deras svar publiceras i kommande nummer av facktidskriften och kan enkelt sammanfattas med: Ja, genvarianter som ökar risken för fetma kan desarmeras fullständigt med hjälp av motion.
I studien ingick 704 personer, 43 år i genomsnitt och amishmedlemmar från delstaten Pennsylvania. Amish är en ultrakonservativ grupp som försöker leva utan modern teknik, bilar eller elektricitet. Deras vardag präglas i hög grad av fysisk aktivitet. Ändå var de flesta i gruppen överviktiga eller feta.
En halv arbetsdag
Men personer som bar på anlag för fetma löpte inte förhöjd risk att drabbas av extrakilon om de bara rörde på sig tillräckligt mycket, fann forskarna. Effekten sågs tydligt hos de personer som förbrukade mest energi, i genomsnitt 900 kilokalorier mer varje dag än de personer som rörde sig minst. Den energiförbrukningen motsvarar ungefär fyra timmars måttlig fysisk aktivitet, så som rask promenad, hus- eller trädgårdsarbete. En hel del, med andra ord, men forskarna drar ändå slutsatsen att budskapet att motion bromsar övervikt inte får tappa kraft i folkhälsoarbetet.
Tyvärr har studien en stor brist: Forskarna har inte tagit reda på hur mycket eller vad personerna i studien åt. Det är oftast betydligt lättare att få i sig kalorier än att göra sig av med dem. Det hade varit intressant att se ett exempel på hur kost, motion och gener kan samspela.
TT
