Terapin blev räddningen för Helena
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2002-07-16
"Mina kontrollrundor kunde ta en halvtimme"
Varje morgon i tre års tid måste hon kontrollera hela huset innan hon kunde gå.
- Annars var jag rädd för att en katastrof skulle inträffa, säger Helena Lagesdotter.
Sedan fick hon ännu värre besvär. Men i dag är Helena Lagesdotter, 27, fri från sitt tvångssyndrom - med hjälp av rätt terapi.
Det är en pigg och glad 27-åring Hälsa träffar, en tjej med livet framför sig. Det är svårt att ana att hon fått kämpa hårt för att nå hit.
- Hade jag inte gått i kognitiv beteendeterapi, så hade jag nog varit ganska dålig i dag, säger hon eftertänksamt.
För det var ett inferno den tid som började när Helena Lagesdotter var i 13-årsåldern. Hon var den som gick sist på mornarna från föräldrahemmet i Sätila, några mil från Göteborg.
Kontrollerade hela huset
Men för Helena som drabbats av tvångstankar och tvångshandlingar, var det inte bara att låsa dörren och gå.
- Nej, mina kontrollrundor kunde ta en halvtimme och blev jag avbruten måste jag börja om från början igen.
Helena började nämligen tvångsmässigt kontrollera allt som - i hennes tankar - kunde leda till en katastrof.
- Jag kontrollerade att vattenkranen inte droppade, det kunde ju bli översvämning och vattenskador. Mattorna fick inte ligga för nära elementen så de kunde ta eld. Spisen måste vara avstängd och lamporna i huset släckta. Ibland måste jag gå tillbaka hem för att se att spisen verkligen var avstängd.
Hade ångest kvällen före
Ritualen blev så påfrestande att Helena tvingades gå upp tidigare för att inte bli för sen.
- Jag hade ångest redan när jag skulle somna på kvällarna. När det var som värst kom jag aldrig i tid till skolan.
Till slut fick hennes pappa gå hem från jobbet för att se till att hon kom iväg hemifrån någorlunda i tid.
Men sedan spred sig problemen till skolan.
- När jag skulle ställa upp stolen på bänken efter sista lektionen, så måste stolen stå mitt på bänken så att den inte kunde ramla ner på en städerska. Och den fick inte heller stå så att den kunde ramla på en annan stol. Till slut fick jag ordna med alla stolarna.
Ofta fick Helena också vända halvvägs hem för att kontrollera att elevskåpet verkligen var låst.
Några gånger försökte hon låta bli att lyda sitt tvång. Men det resulterade varje gång i stark ångest.
Räddningen var en artikel i en veckotidning. Där stod det om tvångssyndrom och om stödföreningen Ananke.
Helena gick då redan hos en psykolog. Men denna trodde att orsaken fanns i familjesituationen. Det gjorde att föräldrarna började anklaga sig själva. Terapin hjälpte inte. Först när en kognitiv beteendeterapeut kontaktades, började Helena få hjälp.
Kan hantera tvånget
Hon började gå hos terapeuten Elizabeth Ekman i Göteborg. Ibland varje vecka, ibland mer sällan, beroende på behovet. Till slut behövdes inte terapin.
Den kunskap och de övningar hon fick hjälpte.
Men Helena hade så svår ångest att hon för att hon skulle orka med behandlingen åt antidepressiv medicin.
- Det var inte så lätt att utsätta sig för det jag var rädd för. Men det gick tack vare rätt terapi.
I dag kan Helena hantera sitt tvång.
- Jag lider inte längre av det, jag är glad att jag gick i terapi.
4 steg så går terapin till
Lars Söderberg