"Plåstret gav mig sexlusten tillbaka"

Monica Karlstein

Lotta, 40 behandlades för livmoderhalscancer – och förlorade sitt sexliv

helskärm

En tuff behandling mot liv­moderhalscancer lämnade Lotta Johansson, i dag 40, utan lust och glädje. Livet var ett helvete – men allt vände med ett litet plåster.

– Jag är övertygad om att jag hade sluppit äta antidepressiva om jag hade fått testosteronplåstret tidigare. 

helskärm

På makens 40-årsdag kom ­beskedet: Livmoderhalscancer. Tumören var för stor för att operera bort och ett halvår med cellgifter och strålning väntade.

– Jag hade tidigare tagit bort cellförändringar på livmodertappen men inte funderat så mycket på det. Det var först med det tjocka kuvertet i handen – med journalen, behandlingstider och läkarens hemnummer – som jag förstod allvaret. Tårarna bara sprutade.

När det var som jobbigast ­frågade hennes då 10-åriga dotter om hennes mamma skulle dö.

– En av döttrarna sa att hon ­älskade mig, för hon visste inte om hon någonsin skulle få säga det igen.

Var nära döden

I sex tunga veckor var Lotta ­dagligen på sjukhuset för yttre och inre strålning och cellgift­behandlingar. Därefter följde ­fyra långa månader av väntan. Till slut kom glädjebeskedet – de hade lyckats.

– Sjuksköterskan ringde och sa att ”allt var borta” och jag hurrade och jublade. Under flera månader hade jag identifierat mig som sjuk och levt i en bubbla.

När glädjeyran över att allt ­äntligen skulle återgå till det ­normala hade lagt sig började den svåraste tiden – återhämtnings­fasen. Trots att hon varit plågsamt nära döden och fått livet åter var lusten och glädjen som bortblåst.

Hon saknade energi att jobba, motionera och leka med döttrarna. Lusten var obefintlig, sex förknippades med akut smärta och hon kände sig känslomässigt stympad. De tre följande åren åt hon antidepressiva mediciner för att stå ut i vardagen – och med sig själv.

Tänja ut underlivet

Underlivet var skadat av strålningen. Med en 15 centimeter lång pinne i hårdplast förväntades hon tänja ut underlivet själv.

– När pinnen inte hjälpte ­sövdes jag och fick underlivet vidgat i en operation. Men det var fortfarande mycket som var fel. Jag kände en enorm sorg över att aldrig mer kunna ha sex eller känna lust för min man.

Först efter flera år fick Lotta av ren slump höra om en kvinna med liknande symtom som behandlats med ett plåster på magen.

Ett enkelt blodprov visade att Lotta knappt hade något testosteron kvar i kroppen. Testosteronplåstret hade precis kommit ut på den svenska marknaden. Att det skulle kosta nästan 5 000 om året och inte ingick i högkostnadsskyddet spelade ingen roll – ­Lotta såg chansen att få livet tillbaka även om det skulle stå henne dyrt.

”Pirrade till”

I dag, efter bara fyra månader med plåstret på magen, sprudlar Lotta av glädje när vi träffar ­henne. Ögonen glittrar och hon njuter av livet på nytt. Hon är ­tillbaka på jobbet som säljare och har ett aktivt liv med vänner och familj.

Lotta drar ner linningen på jeansen och visar det genomskinliga plåstret.

– Redan efter ett par veckor med plåstret pirrade det till när jag såg ett par hångla i ”Big Brother” på tv. Då vågade jag inte tro att det var sant, säger hon och skrattar ­lite generat.

Hon fortsätter:

– Men visst är det konstigt att jag som fyrtioåring skulle behöva bli en kvinna i övergångsåldern när män med testosteronbrist direkt får subventionerad hjälp? Varför har inte kvinnor samma rätt till ett fungerande sexliv?