Mia Törnbloms krönika: ”Du får baka kakan själv”
Uppdaterad 2013-10-21 | Publicerad 2013-06-19
Jag tycker att det är spännande hur vi människor fungerar. Ta till exempel det här med förväntningar.
”Men Mia, får man verkligen bättre självkänsla av att läsa dina böcker?”
Den här frågan fick jag för några veckor sedan, leendes svarade jag: ”Får du en muffins av att läsa en kokbok? Blir du vältränad av att läsa en träningsbok?”
Jag menar, vill vi ha en kaka får vi baka kakan själva, vill vi bli vältränade måste vi själva motionera. Och självklart fungerar det likadant när vi vill ha en god självkänsla – ansvaret för att träna upp den ligger hos oss själva.
Litteratur i ämnen som rör mat, träning och personlig utveckling är till för att ge insikt, inspirera, ge hopp och råd om vad vi själva kan göra och hur vi kan gå till väga för att lyckas. Förväntar vi oss något annat lär vi bli besvikna.
Jag har gett ut åtta böcker som på olika sätt berör ämnet personligt ledarskap. Och jag har många gånger fått mejl och brev från läsare som tackar mig för att jag har räddat livet på dem, självklart är det inte sant. Jag har inte räddat livet på någon, de har räddat livet på sig själva och mina böcker har förmodligen kommit i deras väg när de varit som mest mottagliga och därför gett dem det hopp de behövde för att själva ta tag och förändra sina liv.
Jag känner en oerhörd ödmjukhet inför det faktum att mina böcker påverkar och berör mina läsare men jag vet att det är de själva som gör allt arbete.
Ibland har vi orealistiska förväntningar på vår omgivning. Jag känner en kvinna som ständigt blir sviken av alla i sin omgivning: vänner, släktingar, grannar, arbetskollegor, leverantörer. Hon har dessutom otur jämt, hennes saker går sönder och hon gör konstant dåliga affärer. Man kan inte lita på någon, människor sviker och livet är orättvist, har hon kommit fram till.
Visst är det så att en del drabbas mer än andra, livet är inte på något sätt rättvist men många gånger kan vi undvika att bli besvikna om vi ser på livet lite mer som det är.
Vi gör alla fel val någon gång i livet, vi köper trasiga saker, vi har saker vi ligger efter med och så vidare. Men den här kvinnan förväntar sig att när hon har lust ska alla finnas tillgängliga för att hjälpa till och gör de inte det får de höra om det väldigt lång tid framöver.
Nyss beklagade hon sig på Facebook över att ingen minsann finns där som hjälp just nu när hon behöver flytta (en måndag förmiddag). Så här på håll är hennes stackars mig-inlägg till och med lite underhållande, men framför allt gör de mig galet tacksam. Jag är så tacksam över att jag har realistiska förväntningar både på mig själv och på min omgivning så att jag slipper känna mig besviken mer än nödvändigt. Livet är tillräckligt komplicerat och smärtsamt ändå tänker jag. /Mia