”Hon måste inse att det är slut”
Uppdaterad 2014-01-24 | Publicerad 2014-01-09
Mia Törnblom svarar på läsarnas frågor om inre hälsa
Skriv till Mia! Har du ett huvudbry som du vill att Mia Törnblom ska hjälpa dig med? Mejla oss på mia.wellness@aftonbladet.se. Märk mejlet ”Fråga Mia!”.
Hej Mia! Jag håller på att gå sönder av oro för min dotter, 31, som inte kan släppa taget om sin ex-pojkvän.
Min dotter flyttade till en annan stad för att bli sambo. Plötsligt en dag för sju månader sedan ville han inte mer, han flyttade ut och sa att han ville vara ensam. Min dotter var djupt förälskad i honom och blev chockad.
Sedan dess har de haft kontakt och så fort han visat sig lite ”gullig” har hennes hopp tänts igen.
Jag ser tydligt och klart att han faktiskt inte vill fortsätta leva med henne och att det inte kommer att bli de två. Men som mamma har jag svårt att säga det rakt ut till min flicka.
Jag har tålmodigt lyssnat på henne under sju månaders tid nu. Ibland pratas vi vid flera gånger om dagen på telefon. Ibland har hon gråtit, ibland har hon varit stark. Men nu räcker jag inte till längre.
Jag tror att hon behöver hjälp för att inse att hon behöver gå vidare. Men vem kan hjälpa henne komma vidare ur detta låsta läge? /Karin
SVAR: Hej Karin! När jag läser ditt brev upplever jag det som att du inte längre ser någon framtid för din dotter och den här killen. Han verkar ha gått vidare men hon är fast i hoppet om att det ska bli dem igen. Som du ser det verkar han helt enkelt inte vara tillräckligt kär i henne. För vore han mer intresserad skulle deras relation inte vara så här svår, upprivande och smärtsam.
För mig låter det som att du vill att någon ska säga det direkt till henne: Du är kär men för honom verkar det ha gått över.
Att vara uppriktiga och ärliga mot dem vi älskar, att säga vad vi ser, är inte alltid enkelt. Speciellt när vi vet att det vi ska säga inte är vad de önskar höra. Bara för att vi andra ser din dotters situation som en självklarhet betyder det inte att hon själv är redo att ge upp hoppet ännu. Det kan ta sin tid och kräver tålamod och kärlek från oss som står utanför och tycker oss se allting mycket klarare än vad hon gör.
Som jag ser det har du tre olika möjligheter. Alternativ ett är att du säger till henne precis hur det ser på saken, utan omsvep. Alternativ två: Om du känner att du själv inte klarar av att berätta ”sanningen” så som du ser den för din dotter, be någon annan prata med henne om det. Kanske har du någon i er omgivning, en vän eller bekant som står din dotter nära, som du kan prata med och möjligen meddela dig via?
Alternativ tre är att du bestämmer dig för att finnas där, lyssna och stötta utan att själva ta ställning. Som mamma älskar du din dotter villkorslöst. Att låta henne känna det, fortsätta lyssna och vara kärleksfull, är ett sätt att hantera hennes kris.
Jag hoppas att du kan känna vad som är rätt i denna situation både för dig och för din dotter. För att veta vad som är rätt för er kommer här lite olika frågeställningar som en hjälp på vägen.
Övning: Tänk om det var DU som var olyckligt kär i ditt ex:
