Rädda din mage ur knipan

Ofta svullen, spänd och uppblåst? Så lär du dig att leva med IBS

Är du en ”duktig flicka” med höga krav på dig själv?

Se upp – du kan drabbas av IBS. Plågsamma magbesvär som kan bli kroniska.

Ungefär en av sju svenskar har i dag diagnosen. Av dem är två tredjedelar kvinnor.

Smärtor i magen när du har ätit. Panikrusningar till toaletten mitt under viktiga jobbmöten. Ofrivilliga hemmakvällar i stället för bio och restaurangbesök. Så ser vardagen ut för en och en halv miljon svenskar med diagnosen IBS, Irritable Bowel Syndrome. En störning av funktionerna i magen som drar ner livskvaliteten betydligt.

– Allra vanligast är att IBS-symtomen går över efter en tid. Men hos en del blir besvären väldigt långvariga, säger Martha Sjöberg, psykolog på Ersta sjukhus som har jobbat med IBS-patienter i fjorton år.

Stress vanlig förklaring

Ingen kan säkert förklara varför man får IBS och vad som händer i kroppen. Ett pussel av olika omständigheter som kost, allmän livsstil och psykologiska faktorer påverkar.

De flesta av Marthas patienter har utsatts för emotionell stress under en längre tid.

– Många har vuxit upp i otrygga familjer. Men problemen är inte så pass allvarliga att samhället ingriper.

Det kan röra sig om barn till stränga, lynniga eller alkoholiserade föräldrar. Barn som lever med en hög stressfaktor och blir vuxna fort.

– Otryggheten gör att barnen ständigt är ”beredda”. Den vaksamheten kan triggas igång igen senare i livet. När du börjar ett nytt jobb och vill vara omtyckt till exempel.

IBS-patienten är ofta en så kallad ”duktig flicka” med höga krav på sig själv.

– Hon tänker på vad andra människor tycker i stället för att lyssna på kroppens signaler.

Viktigare hur du äter

För många med IBS är det ett ständigt letande efter vad som orsakar den oroliga magen.

– Men blir det för mycket fokus på magen kan tarmen gå i baklås. Den måste få fungera i fred, säger Martha.

Lotty Thofelt är mag- och tarmsköterska på S:t Görans sjukhus. Hon har drivit en IBS-skola på sjukhuset sedan 2003. Där koncentrerar man sig på hur patienterna lever och inte så mycket på maten.

– Många tar bort viss mat och det kan leda till näringsbrist. Det är hur du äter, och inte vad, som är viktigast, säger hon.