Född: Victors lillasyster
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-15
Sonen dog i cancer – i går föddes Vilma
Victor dog i cancer förra året – inte ens två år gammal. Nio månader senare föddes i går lillasyster Vilma.
– Det känns helt overkligt, säger mamma Sofie Karlsson.
Victor var 1,5 år när han gick bort den 14 april förra året. Han var sjuk i cancer och bodde i åtta månader på Akademiska sjukhuset i Uppsala. De sista tre månaderna var hans föräldrar Sofie Karlsson, 24, och Peter Sundberg, 35, med honom på sjukhuset nästan dygnet runt.
Nio månader senare
I går, på dagen nio månader efter att Victor dog, föddes lillasyster Vilma, 3580 gram och 48 centimeter lång.
– Med tanke på datumet och omständigheterna tror jag Victor har ett finger med i spelet. Sofie fick de första värkarna kvart i nio på morgonen. Det är samma klockslag som Victor gick bort, säger Peter.
Ett par timmar efter att värkarna började åkte Sofie och Peter från hemmet i Bålsta till sjukhuset. Strax efter klockan ett på dagen föddes Vilma.
– Förlossningen gick väldigt bra, och det är härligt att se att Vilma har så mycket av Victor i sig. De har samma mun och samma mörka kalufs, säger Sofie.
Familjen har många känslor och minnen från sjukhuset. Ett stenkast från förlossningsavdelningen ligger barncancerkliniken, där Victor gick bort i armarna på sina föräldrar. Efter att Vilma föddes i går gick Peter över till kliniken och berättade att allt hade gått bra.
– Vi har har varit där så mycket att vi känner personalen. Det är nio månader sedan Victor gick bort, men det känns som om det var i går man var här, säger Peter.
Cancern inte ärftlig
Victor drabbades av cancern neuroblastom, och han hade en tumör i magen som inte gick att bota. Victors föräldrar kämpade för att han skulle få leva sina sista dagar hemma hos familjen i Bålsta. Men de planerna satte Håbo kommun stopp för. Victor var helt frisk innan sjukdomen slog till. Och cancern finns ständigt i Sofie och Peters tankar.
– Men hans tumör var inte ärftlig, och nu känner vi oss ganska trygga. Att drabbas är en sak, att förlora sitt barn en helt annan, säger Peter.