Mikaela: Nu vågar jag prata inför klassen

Mikaela Jigvall, 14, medverkar i en Disa-grupp. Tack vare metoden har hennes självförtroende stärkts.

I dag vågar hon prata inför klassen.

- Vad är det bästa respektive sämsta med att vara kvinna? frågar SO-läraren, Agneta Giona, som leder mötet.

De sex flickorna skriver i sina vita pärmar. Mikaela mest av alla. De enas om att det bästa är att kunna föda barn och få visa känslor. Det värsta, ja, att kallas hora och att riskera våldtäkter.

Tonårsflickors vardag stressar. Men Mikaela och hennes kamrater har funnit en oas i Disa-verksamheten. Här funderar de tillsammans över hur negativa tankar kan övervinnas och vad man kan göra för att må bra.

Det råder en lugn och kamratlig stämning. Flickorna har tänt ljus och tagit med sig saft och bullar. Agneta Giona och kuratorn, Linus Hultstrand, engagerar sig i diskussionen på ett personligt sätt och berättar om sina egna erfarenheter. Flickorna känner sig trygga med dem.

En ledartyp

Mikaela tar plats. Hon pratar högt och mycket. Det märks att hon är en ledartyp.

- Jo, det kan jag väl erkänna, säger hon. Men jag tycker att jag lyssnar på andra också.

En av flickorna har nyligen berömt Mikaela för att ha blivit bättre på att umgås med fler än bara sina närmaste vänner.

- Det gjorde mig glad. Jag har också lärt mig mycket annat av Disa-mötena. Till exempel att prata inför hela klassen. Det vågade jag inte förut.

Lyckad metod

På högstadieskolan Runan i Sollentuna, norr om Stockholm, har Disa-verksamheten redan provats flera gånger. Den har visat sig vara lyckad. Även Mikaelas grupp är nöjd med samtalen. Det visar utvärderingen de gjorde i slutet av mötet.

Mikaela funderar över om hon kan ha nytta av de nya kunskaperna i framtiden.

- Kanske. Jag har ju redan ganska bra självförtroende. Men Disa har nog stärkt mig mer. Jag mår bra.

Allt färre unga trivs med livet

Hanna Pitkänen