Fråga MIA TÖRNBLOM: Varför tabu att inte orka?
Uppdaterad 2013-10-22 | Publicerad 2013-02-22
Har du ett huvudbry som du vill att Mia Törnblom ska hjälpa dig med? Mejla
oss på wellness@aftonbladet.se.
Märk mejlet ”Fråga Mia!”.
”Kära Wellness och Mia. Jag känner en press inombords som handlar om att jag aldrig helt räcker till. För mig – en 25-årig kvinna, singel med jobb och ett aktivt umgängesliv – verkar det finnas så mycket förväntningar. Antingen ska man leva loppan och festa mycket, träna halvt ihjäl sig eller fokusera till 100 procent på karriären. Eller så ska man stadga sig och skaffa familj. Man ska då även prestera bra på jobbet och hinna med att träna ofta, gärna också äta rätt, enligt träningsbloggarnas ”regler”. Dessutom ska man såklart räcka till åt familj och vänner, samtidigt som man ska hitta tid till sig själv och må bra. Gärna hitta kärleken också, om den saknas.
Jag har alltid haft en osäkerhet inom mig och lider väl lite av ”duktig flicka -syndromet”, men det kan ju inte bara vara jag som känner mig helt slutkörd av alla ”krav”? Hur hinner alla med att vara på topp jämt? Varför pratar ingen öppet om att ”nej jag orkar inte gå till gymmet, tar en sjukdag och äter chips i soffan, ensam”?
Varför är det tabu i detta land att erkänna att man inte orkar med allt och alla? Varför är det dåligt? Är det här en svensk ”sjuka” vi lider av? /Emmeli
SVAR: Hej Emmeli! Tack för förtroendet, modet och ärligheten att berätta hur du upplever det. Visst förväntas mycket av oss människor nu. Vi lever i en tid då mängder av information sprids snabbt, tack vare ny teknik vet vi mer om mycket och förväntas klara av mer, snabbare. Vi har fler valmöjligheter och större friheter men tvingas också ta ställning till oändligt mycket. Det vore konstigt om du inte kände av den pressen.
Många känner igen sig
När jag läser ditt mejl så upplever jag att du känner dig ensam med tankarna. Det är svårt för dig att prata öppet om pressen du känner. Det är säkert sant, där du är just nu, i din bekantskapskrets. Men i det stora hela håller jag inte med dig.
Det finns gott om bloggar och böcker skrivna av kvinnor som vill säga upp sig från vardagens krav. Många berättar öppet om hur det är att bryta invanda mönster och lägga vissa krav på hyllan. Jag vill påstå att du inte är ensam, många känner säkert igen sig i ditt brev.
Om du inte har en enda nära vän som du kan dela de här tankarna med är det kanske dags att se över den biten. Vilken typ av vänner har du omkring dig, varför är du med just dem? Ser de dig och tar dig för den du är? Kan du vara dig själv med dem?
Att gå igenom krav och måsten och försöka bestämma vad som är viktigt är ett bra sätt att minska kravbördan. Ingen människa kan vara lyckad jämt, ingen!
Det är lätt att se sig omkring, höra historier om alla lyckade människor, se på Facebook om allt trevligt som alla gör, och sedan dra slutsatsen att nästan ALLA är lyckligare än oss. Men det är inte sant.
Ju snabbare vi accepterar det, desto enklare gör vi det för oss själva.
Det kan också kännas skönt att vila i insikten att ingen människa har mer än 24 timmar per dygn.
Ställ rätt krav
Även om personer i vår omgivning faktiskt lyckas med sådant som vi inte klarade av måste vi acceptera att vi är de vi är. Var och en av oss har egna styrkor, svagheter, drömmar och önskningar.
För att kunna ställa rätt krav på oss själva måste vi bekräfta oss själva, lära oss att skilja på vad vi måste göra, och vad vi behöver. Det handlar om att ta eget ansvar för de krav som läggs på oss, många gånger lägger vi kraven på oss alldeles själva.
Kräver vi ständigt mer av oss själva blir vi aldrig nöjda, det blir en ond cirkel. Resultatet kan – om det vill sig illa – sluta med att vi går omkring och känner oss som offer, fastän kraven kommer inifrån.
Ta ditt eget ansvar
Vad kan du själv ta ansvar för i ditt liv? Är det så att du försöker imponera på någon annan, eller gör du det för din egen skull? Om det handlar om att imponera eller visa upp något för andra; fundera några extra varv på inför vem och varför du vill se ”lyckad” ut.
Många gånger har andra människor fullt upp med sig själva, jag brukar påminna mig om det ibland.
Andra går – precis som jag – mest runt och tänker på hur dom själva mår. Är du med på vad jag menar?
Att göra sig själv nöjd kan vara lättare sagt än gjort.
Men det är viktigt att vi bekräftar oss själva om vi vill bryta dåliga mönster av orimliga krav.
Vad ger dig någonting? Vad blir du glad av? Kan du se till att få in mer sådant i ditt liv, kanske skippa några av de ”måsten” som du har i dag?
Av ditt mejl får jag en känsla av att du lever i en krets av människor som är ganska lika varandra, där kraven ni ställer på er själva förstärks. Att kliva ur sin inre krets och pröva ny mark kan vara ett sätt att få nya perspektiv på ”livets måsten”.
Det kanske låter klyschigt men att gå en kurs, jobba för en volontärorganisation eller på något annat sätt engagera sig i något nytt kan hjälpa oss att sänka kraven på oss själva.
När vi kliver ur vår egen bubbla och träffar människor som har andra prioriteringar i livet händer saker inuti oss.
Alla är vi ju ändå där ibland, vi känner oss pressade och får inte till det. Konsten är då att hitta saker som gör att vi pausar lite, inser att vi inte kan påverka allt själva.
Det är inget krav att allt ska flyta helt perfekt. Ibland får man säga nej tack, det här klarar jag inte eller det här var inget för mig.
Jag möter ibland kvinnor som har väldigt svårt att acceptera sig själva med fel, brister och talanger. De vill lyckas med allt, även om de mår dåligt samtidigt.
Att vilja nå framgång men stå ut med privat lidande samtidigt är orimligt. Mår vi dåligt blir ingenting i livet bra. Kroppen har en tendens att säga ifrån när kraven blir för stora och vi aldrig får bli nöjda.
Bekräfta känslorna
För att ställa om från prestation till acceptans behöver vi arbeta långsiktigt, man vänder inte allt över en natt. Allt börjar med att bekräfta känslorna vi har och tillåta oss att göra fel, säga nej, göra ett toppenjobb ena dagen och misslyckas kapitalt mellan varven.
Omvärlden kommer inte att förändras, det är vi som får göra jobbet inifrån oss själva. Lär känna dig själv och det du behöver, och ta ansvar för att ge dig själv det.
Mia Törnblom