Donerat bajs kan bota tarmsjuka
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-11-08
Donerad avföring från en frisk person kan hjälpa sjuka att bli av med en störd tarmflora.
En amerikansk kvinna som led av svår diarré i åtta månader blev frisk med hjälp av sin makes bajs.
Störningar i den naturliga balansen i tarmfloran orsakas ofta av behandlingar med antibiotika. Den vanligaste tarmbakteriern, Clostridium difficile, drabbar omkring 8 000 svenskar per år och kan orsaka nya infektioner och svår diarré.
En amerikansk kvinna blev frisk efter åtta månaders kronisk diarré med hjälp av lavemang med avföring från sin friska make, skriver Dagens nyheter. Läkarna i Minneapolis provade olika antibiotikakurer som inte fungerade och fick sedan assistans av svenska forskare. Redan dagen efter behandlingen hade diarréerna upphört och två veckor senare var hon frisk.
Fick bajs från maken
Tidigare behandlingar med antibiotika hade stört kvinnas tarmflora, men med hjälp av nya bakterier kunde balansen återställas.
Den amerikanska kvinnan fick lavemang från sin make. Det fungerar på det här viset; den friska avföringen blandas med en halv liter vätska och förs sedan in i ändtarmen. Patienten får knipa för att behålla vätskan i tarmen i en halvtimme och sedan sköljs det ur.
På Karolinska institutet har man arbetat fram en vidareutveckling av metoden.
– Det är samma grundtanke, men vi har gått längre. Vi har odlat fram en kultur med bakterier som härstammar från en frisk medelålders kvinnas avföring. Vi har renat fram verksamma bakterier, säger Elisabeth Nordin, docent vid Karolinska institutet.
Ges genom munnen
Den här behandlingen kan ges, förutom som lavemang, med en sond genom matstrupen.
– När du ger en hel avföringsblandning, så ger du lika många bakterier som dör när de kommer ner för det finns substanser där som man inte behöver för att lindra diarrén. Fördelen med vår metod är att man kan ge det i en sond genom munnen och ner i tarmen och då kan vi påverka betydligt mer än om man ger det som ett lavemang, säger Elisabeth Nordin.
På Karolinska institutet har man behandlat mellan 50 och 70 patienter sedan slutet av 90-talet.
– Det finns ju naturligtvis patienter som det inte hjälper på, men ungefär 85 procent blir friska, säger Elisabeth Nordin.
