Hjärtat bankar lite i bröstet

I Karl Rydbergs

behandlingslokal står en stor svart boll, cirka tre meter i diameter. Inuti den är det alldeles vitt. Längs väggen står några kuddar staplade. Jag lägger mig där och får ett vitt lakan över mig. På mitt långfinger fäster Karl Ryberg en pulsmätare. Jag får en fjärrkontroll för att kunna styra färgspelet.

Karl Ryberg stänger dörren in till ljusgloben. Det blir behagligt tyst och nu börjar det. Från djupaste violett till purpurrött, rött, rosarött, orange, gult, väldigt ljusgrönt, grönt, turkost över till blått och riktigt mörk skymningsblå.

Jag kör färgerna åt andra hållet. När den ljusgröna färgen går över till gult känner jag en behaglig känsla, det känns nästan som soluppgång. Och när den röda färgen omsluter hela rummet känner jag att hjärtat bankar lite i bröstet.

Enligt Karl spelar det ingen roll vilken färg som är ens favorit. Huvudsaken är att man är där inne och utsätts för lasersimulationen. Det är det som ska ge mig energi.

Det är så behagligt att jag gärna hade stannat i de 15 minuter som en ordinarie behandling utgör.

– Man kan bli lite snurrig, lite full, efter att ha varit där inne. Och jag vill inte att du ska bli så påverkad när jag inte känner din historia.

När jag kommer ut ur ljusgloben tittar vi på datautskriften och ser att jag har syresatt blodet bra och att min puls var lugn och jämn. När jag sätter på mig skorna för att gå känner jag mig lite snurrig.

– En del blir väldigt påverkade efter en behandling och går hem och storstädar eller tar tag i jobbiga saker som de har skjutit upp, säger Karl Ryberg uppmuntrande när jag ska gå.

Ljus- och färgterapi får

Anna-Lena Sventelius (halsa@aftonbladet.se)