Vimmelmammans kamp mot cancern
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-25
”Det var bra att jag kunde stoppa cellgiftet i aftonväskan”
Från glittriga premiärfester till sjukhusvistelser och ett besök i dödens väntrum. Livet bytte skepnad efter cancerbeskedet.
– Men det var bra att jag kom på att jag kunde stoppa cellgiftsflaskan i aftonväskan, säger Lotta Gray, 42.
Regnet öser ner. Genom den blöta bilrutan ser den gula villan ut som på en akvarellmålning där färgerna och konturerna suddats ut. Lotta är sen, vi väntar. På radions P2 spelas ett klassiskt stycke jag inte kan namnet på. Regnet smattrar, stråkarna spelar. Vi ska träffa Lotta som har cancer, som kanske aldrig blir frisk och allt känns väldigt sorgligt.
Men så kommer hon hem. Svänger in på uppfarten, slänger upp bildörren och vecklar ut sina långa ben.
– Hej!
Ett jättestort leende, ett varmt handslag, intensiva ögon.