Mia Törnbloms krönika: ”Min mun lovade att springa”

helskärm

Alldeles innan jag går och lägger mig på kvällen reflekt­erar jag över dagen som varit. I en anteckningsbok skriver jag ner vad som varit bra, vad som inte varit bra, vad jag är glad över och till sist vad jag vill ha hjälp med inför morgondagen.

Under rubriken vad som inte varit bra får jag regelbundet skriva – tanklös. Tänkte inte på att, glömde att, missade att, och så vidare. Jag är en spontan person och spontana personer tänker inte alltid efter innan, vi dras med av lust och glädje. Flera gånger har jag varit med om att min mun pratar innan hjärnan tänkt klart och jag hör mig själv lova någonting som jag kort därefter ångrar och vill ta tillbaka.

Ett exempel är att jag för fem år sedan tackade ja till att vara ambassadör för Tjejmilen trots att jag inte joggat på typ 25 år, jag fick frågan i april och augusti kändes så avlägset. Den första tiden befann jag mig i förnekelse, men när min man påpekade att det bara var 99 dagar kvar insåg jag att det bara var att ge sig ut. Jag sa till mig själv: ”Nu springer du tills det inte går längre”, efter 900 meter hade jag blodsmak i munnen och tvingades till att bryta.

De efterföljande veckorna var vidriga, men efter en månad hade joggandet blivit en vana och sedan dess är jag alltid i toppform och har aldrig några träningsuppehåll. … Näe, tyvärr är det inte så, jag tränar regelbundet i perioder, men sen tar jag mig små uppehåll på grund av lathet, eller att jag jobbar sent och är för trött. Ett överhoppat pass blir lätt till fler.

I mars var jag tillsammans med Wellness på en magisk träningsresa i Turkiet, mitt i en av mina föreläsningar hör jag min mun lova mina nyfunna vänner att jag ska springa Wellnessloppet den 15 juni. Så långt är allt okej, jag hinner hitta tillbaka till milen på en månad har jag lärt mig, MEN så hör jag mig lova att jag ska springa milen på 59 minuter – 5 minuter snabbare än vad jag någonsin sprungit!

Så fort jag insåg vad jag lovat ångrade jag mig. Nu är det bara några veckor kvar och jag måste erkänna att det går så där, jag kommer helt klart att ta mig runt men 59 minuter är tyvärr en omöjlighet. Men jag lovar att göra så gott jag kan, hoppas att vi ses där!

Läs fler "Mias tior"

/MIA