Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Brynolf

”Jag kunde inte ens räkna längre”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-14

Caroline fick en stroke vid 25 års ålder

Caroline Bergström skulle just fylla 25, var nyutexaminerad från högskolan och siktade på en toppkarriär.

Men när hon plötsligt fick en stroke stannade hela livet upp.

”Jag och min dåvarande sambo skulle gå på 50-årsfest. Jag stod och sminkade mig i badrummet, när jag plötsligt kände ett starkt tryck i huvudet och fick en kraftig huvudvärk.

Jag stapplade ut till min sambo, som var uppklädd och redo att gå. Först trodde han att jag fått migrän, eftersom jag led av det när jag var yngre, men jag kände direkt att den här smärtan var något helt annat.

Vi ringde min mamma, som gav oss rådet att åka i ilfart till akuten.

Jag hade så ont att jag kräktes av smärtan. Jag minns det så starkt, hur jag satt där på akuten i en rullstol med en blå plasthink framför mig. Jag blev inlagd på en gång och fick stanna på sjukhuset i två veckor.”

Sprängande huvudvärk

”Den första tiden hade jag svårt att förstå exakt vad som hände den där kvällen. Läkarna förklarade att jag hade fått en stroke, men jag kunde inte fokusera på något annat än den sprängande huvudvärk som förföljde mig dag och natt.

Värken gjorde mig helt handlingsförlamad. Hjärnskadan gjorde att jag inte fick några starka smärtstillande, utan fick nöja mig med Alvedon.

Att jag, som inte ens fyllt 25, skulle ha fått en stroke kändes helt främmande.

Jag, som alltid varit en aktiv tjej med mycket på gång, hade över en natt förvandlats till en person som knappt klarade av någonting utan var helt beroende av andras hjälp.

Hjälp dygnet runt

Mina föräldrar, som bodde utomlands, flög hem och mamma tog hand om mig.

Jag hade ingen ork alls utan behövde assistans dygnet runt. Allt från att duscha till att gå på toaletten gjorde mig utmattad.

Efter hand som smärtan lättade började jag så sakteliga komma till insikt om vad jag varit med om och vilka konsekvenser det fått.

Jag var fortfarande extremt orkeslös – gick jag upp för en trappa så orkade jag ofta inte särskilt mycket mer den dagen.

Stroken hade dessutom gett mig problem med närminnet och efter ett par månader fick jag börja på hjärnskadeenheten vid Centrallasarettet i Västerås. Jag fick träffa en psykolog och gå igenom ett antal tester för att kontrollera hur min hjärna drabbats av stroken.

Skadad självkänsla

Bland annat fick jag träna på att räkna och skriva med olika dataprogram. Jag minns känslan när jag insåg att jag, som hade pluggat fem år på högskolan och betraktade mig själv som en smart tjej, nu inte ens klarade av att räkna enkla tal.

Mitt ordförråd var inte heller detsamma som tidigare. Det kändes som ett nederlag. Självkänslan fick sig en ordentlig törn och jag började tvivla på min egen förmåga. Det krävdes mycket träning och en stor portion envishet för att ta igen all kunskap jag tidigare tagit för given.

Jag jobbade målmedvetet på med att ta igen allt jag förlorat. Jag hade planerat att åka till Kina med transsibiriska järnvägen och plugga mandarin, och sedan tänkte jag söka en traineeplats på ABB. Men allt fick läggas på is. Stroken stannade klockan och fick mig att inse hur skört livet kan vara.

Gled ifrån sambon

För mig har det alltid varit viktigt att vara självständig och klara mig på egen hand. Nu var jag helt beroende av andra, även ekonomiskt.

Mitt ärende hamnade på Försäkringskassans bord och under det halvår som jag utreddes klarade jag mig bara tack vare pengar från mina föräldrar. Utan dem hade jag förmodligen varit tvungen att söka mig till socialen.

Relationen till min sambo förändrades mycket.

Han fick ta mycket ansvar, framför allt i början, och jag tror att det var jobbigt för honom att se mig förvandlas till en person som behövde hjälp med precis allting.

Medan jag återhämtade mig gled vi ifrån varandra. Vårt förhållande hade utsatts för alltför tuffa påfrestningar och det slutade med att vi separerade.

Ungefär ett år efter stroken hade jag tränat upp minnet så pass att jag var redo att börja jobba. Min dröm hade varit att göra karriär på ett stort, internationellt företag – nu fick jag börja arbetsträna i biblioteket på Mälardalens högskola.

Ny karriär

Jag sökte massor av jobb och blev kallad till några intervjuer, men när arbetsgivarna fick veta vad jag varit med om så var det kalla handen direkt.

Alla tester visade att mitt minne var normalt igen, men mitt borttappade år avskräckte de flesta.

Till slut fick jag ett jobb som internationell handläggare på högskolan. Det blev startskottet på en ny karriär och nu är jag chef för sektionen för internationellt student- och lärarutbyte vid Stockholms universitet.

I dag, åtta år efter stroken, märker jag bara av den genom att mitt sömnbehov är större än tidigare. När jag stressar för mycket kan också den intensiva huvudvärken komma tillbaka. Då ser jag snabbt till att varva ner.

Stroen har definitivt givit mig perspektiv på livet. Jag tar vara på varje dag och ser till att förverkliga mina drömmar.

Ser jag människor i min omgivning slösa bort sina liv blir jag så frustrerad.

Jag vet ju att hela tillvaron ka ställas på ända på bara ett par minuter.”

Så kommer du tillbaka – här är Carolines tips

● Ge dig själv tid.

Om du råkar ut för något svårt – ta den tid du behöver för att återhämta dig. Stressa inte, utan ge dig själv den tid som krävs.

● Våga ta hjälp av andra.

Även om du betraktar dig som en självständig person som fixar det mesta, så gäller det att inse när du behöver hjälp. Släpp din stolthet och ta emot det stöd omgivningen ger dig när du behöver det?

● Var vaksam på kroppens signaler

.. om du kör på i ett högt tempo. Hög stress kan ibland vara en av orsakerna till stroke.