Mia Törnblom: ”Mitt nya jag börjar ta över”

Jag känner inte igen mig själv, en ny människa växer fram i mig, kan det vara farligt?

I helgen tjatade jag på min man om att vi bara måste åka och handla på Bauhaus, jag som hatar att gå i sådana butiker. För mig har dessa varuhus varit snudd på skällsord och de gånger jag gått med på att åka handla där har jag varit tydlig med att jag kompromissar och att vi därför när vi är färdiga behöver åka till någon av mina favoritaffärer för balansens skull.

Alla dessa inredningsprogram på tv har jag aldrig förstått poängen med, jag har på riktigt undrat vem de är till för. Jag menar de som jobbar med renovering kan ju själva och vi andra har väl ingen nytta av att veta hur de gör. Min sanning har varit att om man behöver någonting uträttat i sitt hem så anlitar man profession­ell hjälp.

Orsaken till detta har inte varit för att jag saknat tro på min förmåga utan för att jag inte förstått poängen med att göra saker själv. Vill jag få någonting utfört ska det helst vara färdigt i går.

Jag har många gånger med stolthet beskrivit mig själv som smartlat, jag vilar mycket så att jag verkligen kan leverera när jag jobbar. Så här har jag alltid varit, till skillnad från min mamma och syster som är extremt händiga och tålmodiga och jämt håller på med olika projekt. Jag har många gånger himlat med ögonen när de diskuterat vilken färg som är bäst lämpad till att måla om med.

Därför undrar jag vad som håller på och hända med mig, jag menar hade det stannat vid att jag vid ett tillfälle längtade till Bauhaus hade det ju inte varit hela världen, men mitt nya jag tar över mer och mer. I går fastnade jag framför ”Bygglov”, jag satt som klistrad framför tv:n och fascinerades över hur smart de tänkte, jag väntade med spänning på hur de skulle få plats med en trappa när förutsättningarna förändrades, jag kände snudd på samma spänning som jag kan göra när jag tittar på en spännande deckare och vill veta vem mördaren är.

Och nyss kom jag på mig själv med att googla efter trappleverantörer till landet. När jag tittar tillbaka så kan min förändring ha börjat runt nyår, min man föreslog att vi skulle tapetsera om ett rum, jag hade absolut ingen lust med kände att jag låg på minus och behövde vara lite härlig. Det hände någonting med mig under tapetseringen och sen har det bara fortsatt och fortsatt.

Min nya hobby att fixa, trixa och göra fint ger en galen tillfredsställelse och jag vill inte vara utan den, jag har bara inte vant mig ännu.

Läs fler "Mias tior"

/Mia