”Läkarna sa att jag inbillade mig. Efter 16 besök kom diagnosen: Du har cancer”

Nu är Halina Wiltman, 57, döende

Efter 16 sjukhusbesök och högar av värktabletter fick Halina Wiltman beskedet: du har cancer i lungor och skelett.

– Läkarna trodde att jag inbillade mig. Det är hemskt att de inte upptäckte cancern tidigare, säger hon.

I november i fjol drabbades Halina Wiltman, 57, av smärtor i ryggen och på höger sida, smärtor som strålade ner i benet.

I början av december sökte hon vård hos Solna akutmottagning, Karolinska Universitetssjukhuset.

Det var början på en fyra månader lång kamp.

– Jag åkte in och ut och fick morfin. En gång gav de 30 värktabletter och jag blev som en knarkare, säger Halina.

Skickades till psyk

Flera olika diagnoser ställdes, bland andra ischias, diskbråck, gallsten, njursten, tarmbesvär och psykisk sjukdom. Hon blev remitterad till psykmottagningen.

– Jag bad flera gånger under sjukdomstiden att få bli röntgad. Men de lyssnade aldrig, säger Halina.

I slutet av mars kom diagnosen: elakartad cancer i lungor och skelettet. En cancer som sprider sig i kroppen för varje dag som går.

I mars fick hon även en propp i hjärnan. Nu är Halina döende.

– Om jag hade fått reda på det här i december, hade jag antagligen blivit räddad, säger hon.

Har tappat sitt hår

Hon ligger i sängen hemma i Sundbyberg och vårdas delvis av mannen Gert Wiltman, 66.

I lägenheten har de en rullstol och senast i torsdags fick hon cellgifter. Halina är uppsvullen i ansiktet, svettas mycket och håret är borta.

– Jag vill dö här hemma och är glad för varje dag jag får vakna tillsammans med min man.

Vill vara tillsammans

– Naturligtvis vill vi vara tillsammans 24 timmar om dygnet, säger Gert.

Han visar bilder på Halina från förra sommaren. Då en frisk och glad kvinna. I går med ork för bara en smörgås på hela dagen.

– Vi ville göra så mycket. Vi älskar att resa till Egypten, säger han.

Halina är besviken på det bemötande hon fick av flera läkare på akuten i Solna.

– Jag har jobbat inom äldreomsorgen i tjugo år och varit trevlig mot människor. Jag har älskat att hjälpa. Men nu har jag bara varit rädd och många har varit elaka mot mig, säger hon.

– Jag är både arg och ledsen för det som hänt. Jag förstår bara inte hur det kan bli så här, säger hon.