- Skrivandet har varit ett slags terapi
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-06-04
Inger Harris skrev en bok om hur det är att ta bort en hjärntumör
En tumör i hjärnan förändrade livet för Inger Harris, 56.
Skrivandet blev hennes sätt att hantera sjukdomen - och rädslan. I dag har hon skrivit en bok om sina upplevelser.
1994 fick Inger Harris veta att hon hade en godartad tumör i hjärnan. Hon var ensam med läkaren när hon fick beskedet och blev först skräckslagen. Sedan blev hon aggressiv och skrek till läkaren:
- Hur i all världen vet du att den är godartad?
- För att det syns på röntgenplåtarna, blev svaret.
På något sätt lyckades Inger vackla ut ur läkarrummet på Lunds universitetssjukhus och ringa sin man.
Fick remiss till röntgen
Tumören hade hunnit bli 3,5 centimeter i diameter innan den upptäcktes. I tio år hade den i lugn och ro vuxit intill vänstra örats hörselnerv och orsakat yrselanfall och försämrad hörsel.
Läkarna misstänkte först en ofarlig öronsjukdom. Men så småningom fick Inger en remiss till hjärnröntgen - där man upptäckte tumören.
När den värsta chocken lagt sig började tusen frågor snurra i Ingers huvud: Kommer jag att dö? Blir jag samma person efter operationen? Är tumören ärftlig? För att få svar på sina frågor gick hon till biblioteket. Men där fanns inga böcker som tog upp hennes problem. Det gjorde att hon oroade sig väldigt mycket före operationen. Men den gick bra. Även om det var väldigt tufft efteråt.
"Kände inte igen mig"
- Jag hade fruktansvärd huvudvärk, såg dubbelt och kunde inte blinka på ena ögat, berättar Inger, som också blev döv på vänster öra.
Det absolut värsta var dock att se sig själv i spegeln.
- Jag kände inte igen mig själv. Vänstra delen av ansiktet var förlamad och bara hängde, berättar Inger.
I dag mår Inger bra igen. En nerv har opererats in i hennes ansikte och gjort att det nästan blivit helt återställt.
Förra året kom Inger ut med boken "Är du trög mamma!?" (Monitorförlaget) som handlar om hennes upplevelser före och efter operationen.
- För mig har skrivandet varit ett slags terapi. Men jag hoppas även att boken kan hjälpa andra som precis ska eller har opererats, säger Inger.
Robert Andersson