Hockey – inte om tänderna får välja
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-11
Hockey kan beskrivas som en sport med mycket kamp, vilja och en hel del finess.
Men det är en komplex sport med många ansikten. Tandlösa ansikten.
Hockeyhistorien bubblar över av tandlösa hockeykrigare - här är ett axplock minnesvärda leenden.
Hajar – utan bett
När San Jose Sharks klev in i NHL som nykomlingar 1991 hoppades man nog att lagets namn, ”hajarna”, skulle visa på ett lag som ständigt är på bettet.
Laget fick dock ett rejält bakslag på den punkten 2005 – i hajkretsar kallat det stora tandlossningsåret.
Tre av lagets största stjärnor – Scott Hannan, Joe Thornton och Jonathan Cheechoo – lyckades alla inom loppet av ett par månader slå ut fler tänder än de slog in mål.
– Det här är värre än något annat jag har sett, kommenterade lagkamraten Kyle McLaren.
De tandlösa spelarna verkade dock inte speciellt berörda.
– Det är ju inget man ringer sina föräldrar för att berätta. Det är snarare att man tänker, ”fan, jag tappade några tänder och nu får jag sitta i tandläkarstolen en timme”, sa Joe Thornton.
– Men å andra sidan slutar det ju med att du får nya, bättre och vitare tänder.
Spelade – med bruten käke
En person som på tydligast sätt personifierar det tandlösa ansiktet är Roger ”Ragge” Johansson. Oräkneliga tänder och två brott på käken är bara en liten del i Johanssons digra samling. Någon ånger? Knappast.
– Jag skulle göra samma resa igen. Vi kom överens om att jag skulle gör i ordning tänderna efter karriären, under tiden satte vi bara in proteser, säger Johansson.
Inte ens ett käkbrott hindrar en passionerad hockeyspelare. Knappt ens för en dag.
I kvalserien med Leksand 1992 fick han en smäll som rimligen borde ha framkallat en sjukhusvistelse eller åtminstone lite vila i hemmet. Men trots sprucken gom och ett käkben som var av stod han på isen igen två dagar senare.
– Det var ju den femte och avgörande matchen med Leksand, det kunde man inte missa. Jag spelade med ett sånt där skydd som skidåkarna har och vi klarade oss kvar.
I stället tog han konsekvenserna efter säsongen och missade VM i Prag.
– Det var synd för de tog ju guld där. Det är den enda medaljen jag saknar, säger Johansson.
Flinet som skrämde slag på en hel hockeyvärld
Bobby Clarke, kanadensisk f.d. center som är själva sinnesbilden av en hänsynslös hockeykrigare.
Frånvaron av hans framtänder vittnade om en kille som helt enkelt inte brydde sig om det kosmetiska. I stället hade Clarke fullt upp med att sätta skräck i en hel hockeyvärld, en uppgift han löste på bästa sätt tillsammans med kompisarna i Broad Street Bullis (”Mobbarna från Broad Street”).
Philadelphia Flyers ökända kedja från 70-talet skrämde slag på såväl kollegorna i NHL som de sovjetiska hockeysoldaterna.
I dag har dock Clarke återgått till ett civiliserat leende och täppt igen den gigantiska luckan mellan hörntänderna.
Den ärrade hockeyhjälten
Att prata ärrade hockeyspelare och inte nämna Börje Salming är som att snacka Börje Salming och inte nämna ärren.
Salming spelade 17 säsonger i NHL – och om det är något som knyter alla dessa säsonger samman så är det hans alltid lika uppoffrande spel.
– Ibland var jag så full av blåmärken att jag knappt vågade titta mig i spegeln, har Salming tidigare sagt till Sportbladet.
Men det var inte bara blåmärken som färgade Kirunasonens kropp. Bland annat fick han sy 300 stygn i ansiktet efter att en skridskoskena skurit upp högra ansiktshalvan.
– Jag såg för jävlig ut, säger Salming.
Och som synes på bilden intill fick även tänderna kapitulera till slut.
Så blir du en ”riktig” hockeyspelare
Nog är det så att det ser lite mer ”hockey” ut att sakna en tand eller två. Åtminstone tycker den 28-årige NHL-spelaren Dany Heatley det.
Men han erkänner också att det börjar bli dags att täppa till luckan.
– Det börjar bli lite gammalt, så jag ska fixa till det snart. Tandläkaren här i Ottawa är på mig hela tiden. Men man ser på de yngre spelarna att det är först när de tappar en tand som de börjar se ut som hockeyspelare, sa Heatley till ESPN när han skrivit på för Ottawa Senators 2005.
Än så länge är dock glipan kvar.