Lotti försöker säga ja oftare än nej:

Härom- dagen lekte vi bio istället för att vika tvätt

Storhandla med grannarna och gör en lek av tvättsorteringen.

Det är ensamstående mamman Lotti Winnerbys recept för stressfria dagar.

Vems behov är det jag fyller? Den frågan ställer sig Lotti Winnerby ofta numera. Hon arbetar heltid som webbredaktör och har barnen Måns, 9, och Ella, 7.

- Det är viktigt att känna efter vad som känns bra i just min familj. Jag tror att vi måste sluta jämföra oss med varandra och inte vara så nojiga för att göra fel. Annars tvingas man gå omkring med dåligt samvete jämt och ständigt. Det mår ingen bättre av, säger Lotti.

Efter flera år som ensamstående förälder har hon hittat en livsstil som fungerar för både henne och barnen. Hon bokar sällan in saker på helgerna ("Vi gör precis vad vi själva vill"), tar oftare med sig barnen till morföräldrarna i stället för tvärtom ("Så slipper jag stressa upp mig över dammråttorna") och har bildat nätverk med grannarna.

- Eftersom jag är den enda som har bil brukar vi samordna matinköpen. Två av oss åker och storhandlar och de andra lagar mat och passar barnen. Mina vänner är min pseudofamilj, säger Lotti.

Hon anstränger sig för att prioritera roliga saker framför tråkiga, att säga "ja" oftare än "nej". Hur vet man då vad som är tråkigt?

- Det är när man svarar barnen med en mening som inleds med "först måste jag" eller "jag ska bara". Häromdagen lekte vi bio istället för att vika tvätt. Vi rev biljetter och radade upp oss i soffan med en stor skål popcorn och en nyinköpt videofilm. Tvätten blev kvar, men det går lika bra att plocka dagens strumpor ur en Ikeakasse som ur en byrålåda, säger Lotti och tillägger:

- Men visst, ibland får man bita i det sura äpplet. Då häller vi ut alla nytvättade strumpor på golvet i vardagsrummet och sedan leker vi "flest par vinner", en lågbudgetvariant av memory.

Blir du aldrig stressad?

- Jo, över att inte ha en ekonomisk buffert för oförutsedda händelser som akuta tandläkarbesök och taxiresor, säger Lotti.

Så gjorde Lotti

Neka Amu