"Jag är rädd för att vara i fokus - vad ska jag göra?"

Christer Allgulander, docent i psykiatri besvarar läsarnas frågor om social fobi

JohnJohn säger: Vad kan vara möjliga orsaker till social fobi?

Christer Allgulander säger: Man vet att till ungefär 1/3 är det ärftligt betingat. Man kan se att barn som är blyga redan vid 2 år har ett förändrat blodflöde i 22 års åldern. För två tredjedelar så betingas det av miljön. T.ex om man har ett speciellt yrke, som läkare, nattpersonal, journalister, skådespelare och uniformsjobb. De vänder ofta uppmärksamheten ifrån sig i yrket. Skådespelare klarar sig bra på scenen men utan manuscript utanför scenen kan de få problem.

Sofie säger: Jag är en tjej på snart 24 år som har lidit av social fobi sedan gymnasiet. Jag rodnar mycket lätt i olika situationer och nu senaste året även med familjemedlemmar. I gruppsammanhang när jag förväntas säga något eller vill säga något får jag hjärtklappning och rodnar. Jag orkar inte ha det så längre, var kan jag få hjälp? Bor i Västmanland. Går det att bota?

Christer Allgulander säger: Du kan få tag på hjälp där de bor genom att kontakt Ångestsyndromsällskapet. www.angestsyndrom.com. De har lokalföreningar runt om i Sverige och kan hjälpa dig på plats. De kroppsliga symptomen kan du få tillfällig hjälp emot om du tar 20-40 mg Inderal. Det är ett slags hjärtmedicin som i denna låga dos dämpar hjärtklappning och darrningar. Rodnad är svårare att komma åt, kanske för att det kan vara ärftligt betingat. I så fall kan du kanske prova att få hjälp genom gruppbehandling, kognitiv beteendeterapi. Det är effektivt och det hjälper att alla i gruppen lider av samma problem.

Kenta säger: Vad beror det på att så många lider av s-fobi idag?

Christer Allgulander säger: Det varierar från kultur till kultur. T.ex. i Japan är det kulturellt olämpligt att säga nej eller visa ogillande. Vi tror att det blir vanligare eftersom det idag är lika viktigt att vara "trevlig" som duktig. T.ex. vid en anställningsintervju och t.o.m. i skolan.

amanda säger: vad ska man göra om man undviker att göra vissa saker som man annars skulle vilja, enbart pågrund av att man har VÄLDIGT lätt för att rodna i de mest konstiga situationerna,då man inte "borde" göra det?

Christer Allgulander säger: Rodnaden i sig är svår att komma åt. Därför handlar det ofta om att lära sig leva med det. Det är du som tycker att det är besvärligt. Omgivningen bryr sig inte ett dugg. Kan du ändra på din instälning till rodnaden så är det ofta tillräckligt. Jag har provat medicinsk behandling till rodnad några gånger och det kan vara värt att prova. Seroxat 20 mg/dag Zolost 50 mg/dag. Receptbelagda.

Per-Johan säger: Jag kunde inte ens gå och handla mjölk innan och nu

använder jag både medicin och går på samtal och det börjar gå åt rätt håll

Hur länge kan det normalt ta innan man börjar komma tillbaka till normalt tillstånd ?

Christer Allgulander säger: Med medicin kan man börja känna sig bnättre redan efter en månad även om man haft fleråriga besvär. sedan fortsätter förbättringen allt eftersom. Man får ny självkänsla, nya relationer. Jag har patienter som fortsätter att normalisera sina liv efter 2-4 år.

ahlsoe säger: Vad kan man göra .. när man blir rädd av att vara i fokus?

Christer Allgulander säger: Öva! antingen själv. t.ex. genom att identifiera några jobbiga situationer och börja med den lättaste. T.ex. fikarummet, föräldramötet, grupparbetet eller stå på en scen. Det hjälper att bygga in den här övningen i vardagen. jag tycker själv att det är jobbigt att hålla en föreläsning efter sommarlovet. Men när jag väl kommit igång i att undervisa läkare så går det bättre. Ett tips är att ha övat in det man ska säga i förväg.

katjing säger: läste om självhjälp över nätet, det lät som något för mig

Var kan jag få mer information?

Christer Allgulander säger: Du går in på www.panikprojektet.nu. Här kan du anmäla dig till nästa projekt som börjar i augusti och utgår från Uppsala universitet, pionjärer i Sverige för denna online-behandling.

Tjej 14 år säger: Jag har en så kallad specifik social fobi. Jag är social och utåtriktad, och inte allas blyg för att inleda ett samtal eller att stå på scen. Det som är jobbigt är vad andra te.x klasskompisar ska tycka om mig, jag tänker hela tiden på vad andra (oftast jämnåriga)tycker och tänker om mig. Om jag ska göra någonting som är jobbigt te.x att komma tillbaka till skolan när jag har varit borta (ofta av anledningen att jag inte vågar) får jag jättemycket ångest och stannar hemma

Christer Allgulander säger: Jag tycker du ska vända dig Ångestsyndromsällskapets ungdomssektion, www.angestsyndrom.com. Du bör göra någonting åt de här tankarna eftersom de faktiskt kan bita sig fast, vilket omgivningen reagerar på till slut. Det kan då uppstå en ond cirkel. I första hand låter det som du ska hjälp rörande ditt sätt att tänka (kognitiv beteendeterapi). Vid verkliga problem till vardags kan man även pröva medicin, trots at vi inte har så mycket erfarenheter beträffande så unga personer.

Marie säger: om man en gång drabbats av s-fobi kommer man alltid att lida av det?

Christer Allgulander säger: Nej. Det finns såna fall, men det finns många för vilka det helt har växt bort. Många framgångsrika människor har varit blyga i ungdomen, men själva eller med hjälp har de tagit sig helt ifrån det.

erika säger: hej christer,jag känner ofta av att jag innan en fest eller liknande, blir nervös, hjärtat klappar snabbt o jag känner mig svag, men när jag väl kommer fram till festen så släpper allt och jag känner mig lugn. hur ska jag tolka detta? mvh/erika

Christer Allgulander säger: Det där kallar jag förväntans-oro. Det kan också kallas rampfeber. För att göra ett bra föredrag eller uppträda anses rampfeber faktiskt förbättra situationen. Det är vanligare med förväntas-oro om det är något man ska göra sällan.

funeralparty säger: hej ja fick först diagnåsen social fobi men sen gick aj genom en rad yterligare undersökningar då det visade sig att ja hade Adhd och högfungerade autism tror du att det är vanligt med underliggade saker

ja ahr fått veta det här i 24 års åldern o det är jobbigt men endå lättade

Christer Allgulander säger: Du har helt rätt i att högfungerande autism kan förväxlas med social ångest eftersom man - när man är autistisk - har svårt att hantera sociala situationer på ett normalt sätt. Man saknar helt enkelt känslan "vibbarna" för andra människor, snarare än att man är rädd att göra bort sig.

milla säger: Är det bara unga som har social fobi? Jag är 30 och journalist, men har ändå stora problem med social fobi (inte diagnostiserad)

Christer Allgulander säger: Sök! Du är inte ensam. Jag har fått brev från servicehem från 80-åringar som önskat att de hade fått hjälp långt tidigare. Det är viktigt att göra något åt det innan alla år har passerat.

Maria säger: Hur ska jag veta om jag kanske bara är feg och sjukligt blyg eller om jag har social fobi?

Christer Allgulander säger: Svår fråga. Det finns ingen exakt skiljelinje. En del har sällsynta problem, t.ex. personalfesten, kursen, enstaka händelser. För andra påverkar det varje dag. Ytterst är frågan om du tycker att det för dig utgör en sådan störning att du blir hämmad och missar möjligheter till ett rikt liv.

Christer Allgulander säger: Obs! De flesta av oss använder alkohol i sociala sammanhang. För att det blir lättare. Om du märker att du måste använda alkohol för att umgås bör du tänka på riskerna det medför.

Det talas ofta i massmedia om att lyckopiller är beroendeframkallande. Detta är ett felaktigt påstående. Av mina patienter blir 70 % helt bra med medicinsk behandling. Ungefär lika stor andel som blir bra med kognitiv beteendeterapi.

Obs. Om du avbrutit högskolestudier pga social ångest kan du ringa tel: 08-608 05 86.

Tack för en intressant dialog.