”Min man får inte vara med”
Publicerad 2014-03-24
”Jag trodde verkligen på riktigt att jag var bra på skuggboxning”
Få saker är så uppskattade på mina föreläsningar som när jag bjuder på situationer från min relation till min man. Som regel handlar dessa historier om mina tillkortakommanden och det är ju bra. Jag menar, det vore ganska oskönt om jag passade på att känga till min man inför publik och han inte ens var där för att kunna försvara sig.
Men härom dagen var han så taskig att jag tänker dela det med er.
Precis som för de flesta av er bestämde jag mig för att 2014 skulle bli ett hälsans år. Inget godis på ett halvår, och minst tre men gärna fler träningstillfällen i veckan är två av punkterna ur min målplanering för 2014. Så när min väninna drog ihop ett gäng kompisar för att starta en utmaning – 15 minuter om dagen med Paolo – hängde jag såklart på direkt.
Jag kände mig väldig laddad och förväntansfull och för att få ut så mycket som möjligt av träningen bad jag min man om hjälp.
Min man gick igenom instruktionerna och tog tiden. Det började med 10 upphopp, inget konstigt med det, sen gick vi över till armhävningar, då hörde jag att hans tonfall ändrades: ”Tanken är att du ska ner hela vägen”. Självklart ignorerade jag honom. Sen kom vi till ett slags skuggboxningsövning, den tyckte jag om, jag kände till och med att jag var bra på den. Jag kände mig stolt och typ stilig och det blev ju några vändor under de 15 minuterna som min man hjälpte mig att träna.
Till hösten har vi varit gifta i nio år och de sju senaste har vi även arbetat tillsammans, vi driver ett utbildningsföretag med ett tiotal medarbetare. Det skrattas mycket på vårt jobb, det gör det. I går på eftermiddagen när jag precis avslutat ett möte hörde jag hysteriskt skratt från köket. Jag gick dit och kom på min man med att göra parodi på mina skuggboxningar, som tydligen är det sämsta/roligaste han sett.
Om han hade gjort sig rolig på bekostnad av mina armhävningar hade jag lätt skrattat med men inte mina skuggboxningar, det var ju den enda jävla övningen jag tyckte att jag var bra på! Visst kunde jag känna att jag hade en bit kvar till Rocky men jag hade redan börjat fantisera om att ta boxningslektioner och så ser jag min mans parodi på mig och min självbild rasar direkt.
I vanliga fall är jag bra på att bjuda på mig själv men just den här gången var det svårt – jag trodde verkligen på riktigt att jag var bra på skuggboxning. Jag menar, hur är det möjligt att vara dålig på det? Tänker jag ge upp Paolo-utmaningen? Näe, verkligen inte, MEN min man får inte vara med.
Det är en sak att skratta med men att skratta åt – inte okej!
/Mia