Anita tar en nypa frisk luft i sängen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-10-13
Hon är 78 år.
Det hindrar henne inte från att sova utomhus om nätterna.
– Jag kan höra Kopparbergs kyrkklocka slå, se stjärnorna och månen vandra över himlen. Jag sover jättebra hela natten, säger Anita Etander – som brukar sova på balkongen.
Ett värmande duntäcke och några varma filtar håller kylan borta. Det enda som hindrar Anita Etander som bor i Falun från att sova ute är riktiga snöstormar, skyfall och när temperaturen kryper under tio minusgrader.
67 centimeter
Idén att sova på balkongen fick hon efter att en väninna på Gotland hyrde ut rum i sin lägenhet och själv sov på balkongen.
– Våra balkonger är så stora och fina med ett bra tak som går ut litegrann. Jag bor högst upp och tänkte, varför inte försöka?
Det gick så bra att Anita har sovit ute på sin 67 centimeter breda skummadrass på balkongen i fyra år nu.
– Visst kan det vara kallt ibland men om jag frös, skulle jag inte göra det här. På vintern hänger jag upp mina damasker på ett element så de är varma, har tröja med långa ärmar och yllesockar.
Snö i ansiktet
Anitas syster tycker att hon är "heltokig" som sover på balkongen.
– Jag fick en värmedyna av henne som täcker hela madrassen. Den får stå på i en halvtimme innan jag ska sova men jag ligger aldrig på den, utan stänger av den när jag ska lägga mig. Det är skönt att krypa ner i en varm säng!
Förra vintern var det lite ruggigt vissa nätter.
– Jag vaknade en gång av att jag var kall i ansiktet. Då hade jag ett lager snö i ansiktet, berättar hon och skrattar.
Men Anita är noga med att poängtera att hon inte fryser när hon sover ute.
– Jag sover gott och är nästan aldrig sjuk, Skulle jag frysa är det bara att gå in, säger hon.
Gran som lyser upp
Hon har inrett sin balkong med blommor och från och med första advent har hon en riktig gran på balkongen.
– Från första advent till Kyndelsmäss har jag en stor gran med ljus som får lysa hela natten.
Att det nu blir uppmärksammat att hon sover på balkongen tycker hon nästan är lite pinsamt.
– Men jag rekommenderar det verkligen. På sommaren är det helt fantastiskt när fåglarna kvittrar och man kan höra någon enstaka skata gå på plåttaket. Det är inte störande, bara trevligt!