”Jag vill inte bli bitter”
Publicerad 2014-01-30
Mia Törnblom svarar på läsarnas frågor om inre hälsa
Skriv till Mia! Har du ett huvudbry som du vill att Mia Törnblom ska hjälpa dig med? Mejla oss på mia.wellness@aftonbladet.se. Märk mejlet ”Fråga Mia!”.
Hej Mia! Nu börjar jag bli rejält trött, på mig själv och på min man och hur vi (inte) fungerar här hemma.
I grunden är jag nog lite avundsjuk på min man. Han kan nämligen bestämma sig en ledig söndag för att just då ska han minsann måla om staketet i trädgården. Han köper färg, penslar och ger sig ut i trädgården för att fixa. Jag blir kvar inne med två ungar som kräver massor av uppmärksamhet. Jag ser diskberget och hugger tag i det, sen är det dags att fixa lunch och kanske hinner jag bädda sängarna. Maken målar på därute, väldigt koncentrerat. Ungarna ber honom inte om någonting, de vet att pappa är ”upptagen”.
Jag däremot, hafsar runt med lite matlagning, tvätt, barnen och sånt som helt uppenbart bara ”måste bli gjort” hemma innan arbetsveckan drar i gång igen på måndag. När vi sen får hem gäster är det makens nymålade staket, nybyggda altan eller nåt annat snyggt projekt som syns. Alla ser vad han gör, men mitt jobb ser ingen. Jag har ju ”bara” haft markservicen.
Jag låter lite bitter, ser jag nu när jag skriver. Men det är jobbigt för mig det här, att jag liksom inte kan ta mig ut och genomföra saker så som han klarar av. Det gör att jag känner mig mindre värd, och trött. Hur ska jag slippa bli en bitterfitta? /Lisa
SVAR: Hej Lisa! Tack för ditt ärliga mejl som gör mig väldigt nyfiken, jag vill veta mer. Jag vill veta hur länge du har känt så här? Jag undrar också om du berättat för din man hur du känner?
Du säger att du är lite avundsjuk, då undrar jag om du försökt göra samma sak själv någon gång? Alltså informerat din familj om att du ska göra någonting viktigt och att de därför blir ansvariga för markservicen den dagen?
De här är bara några av de frågor som jag vill ställa dig för att bättre kunna svara på dina frågor, men självklart ska jag göra så gott jag kan ändå.
Det positiva med ditt mejl och din situation är att du trots din frustation inser att ni är två i relationen och att ni båda är en del av problemet. Fördelen med att vara en del av ett problem är att man har möjlighet att förändra situationen.
Eftersom det är du som mejlar mig så lägger vi fokus på vad du behöver göra. För att slippa bli bitter behöver du vara ärlig, sätta gränser och ta den plats du längtar efter att ta. Det du beskriver är en situation många känner igen sig i. Som regel landar det i att vi varit oärliga med vad vi behöver.
Orsaken till det är ofta att vi, tanklöst nog, utgår från att det vi tycker är självklart, rätt, riktigt och viktigt är självklarheter som alla andra ser, tycker och tänker.
I stället för att vara tydliga med våra behov så stör vi oss på att vår partner är som han eller hon är. Det du kan och behöver göra är att säga ifrån, inte nästa gång du blir irriterad utan helst en vanlig dag när ni har det bra. Är du redan irriterad kommer du att låta mer dömande och då möts du förmodligen av en massa försvar.
Dessutom kan du behöva träna på att låta resten av familjen ta ansvar för markservicen även om de kanske inte gör allt på samma sätt som du skulle göra. Det är inte alls ovanligt att personer som gör mest hemma tycker att det är enklare att göra det för att det då blir ”rätt” gjort direkt. Kortsiktigt tjänar vi tid på det, men på lång sikt är det helt ohållbart.
Du säger att alla bara ser det din man gjort. Vill du ha mer bekräftelse av din omgivning så blir du nog tvungen att visa dem vad du gjort. Det är få människor som kan läsa våra tankar. En sista fråga jag har är – har du lärt dig bekräfta dig själv för de prestationer du gör? Om inte så vill jag av hela mitt hjärta uppmuntra dig till att göra det.
Ta reda på vad du vill. Kommunicera det med resten av din familj. Sen är det dags att agera.
Övning: Fördela & delegera i familjen
