Moa, 35 lider av foglossning: ”Så ont att jag gråter”

Kan inte laga mat eller lämna sin son på förskolan på grund av smärtan

Malin Wigen

Sträckan mellan tågstationen och jobbet tog längre och längre tid att gå. Till slut kunde Moa Yombi inte ta ett steg utan att gråta av smärta. Hon är gravid med sitt andra barn och har foglossning, något som begränsar hennes vardag rejält.

– En helg låg jag i soffan och grät av smärta, säger hon.

Moa Yombi, 35, är gravid med sitt andra barn och är vecka 31. Hon hade foglossning under sin första graviditet men den smärtan som hon började känna för några veckor sedan var något helt annan.

– Den smärtan som kom nu var så konstig för mig. Jag visste inte att man kunde ha foglossning precis under magen. Sen började jag känna hur det strålade ner i benen.

Moa började gå saktare för att lindra smärtan men ju längre tiden gick, desto svårare var det att gå. Gångsträckan mellan hennes jobb och Uppsala tågstation som tidigare tog sju minuter tog plötsligt 20-25 minuter.

– Jag stod jag och grät för att det gjorde så ont.

Sökte vård för foglossningar

Moa som från början tänkt att hon skulle klara sig själv och inte be om hjälp insåg till sist att situationen var ohållbar. Känslan av att inte kunna ta ett steg till fick henne att inse att hon behövde söka vård.

– Jag kände att det här håller inte, det är något som är väldigt fel, det kan inte vara meningen att jag ska ha det så här ont. Så jag ringde till BB.

Det slutade med att hon fick antibiotika då man misstänkte urinvägsinfektion – något som inte gjorde någon större skillnad. Strax därefter blev smärtan ohanterbar igen. Hon kunde varken ta ett steg utan att det gjorde ont eller sova ordentligt.

– En helg låg jag i soffan och grät av smärta. Jag har inte ens kunnat stå upp och laga mat, det har min man fått göra.

helskärm

Kan inte leka med sin son

Vardagen har begränsats på grund av foglossningarna – hon har tvingats till att sjukskriva sig från jobbet och vardagliga saker som att åka bil eller handla är jobbiga aktiviteter.

– Jag blev omkörd av pensionärer med rullatorer på Ica. Det var till och med en äldre kvinna som erbjöd sig att ta lite av mina varar i hennes korg.

Förutom att smärtan gör det svårt att gå och att saker tar längre tid så kan hon inte leka med sin tvåårige son – eller lämna och hämta honom på förskolan. Senaste, och sista gången, Moa bestämde sig för att gå och lämna sonen kom hon inte ens halvvägs innan smärtan blev så svår att hon inte kunde ta ett steg till, så hon fick ringa sin pappa.

– Mina förälder hjälper till gladeligen, men det känns inte bra.

 Det är just begränsningen i vardagen har gjort henne frustrerad. Just nu kan hon inte lämna hemmet utan kryckor.

– Man sitter med sina solglasögon på tåget och håller tillbaka tårar för att det gör så ont. Då vet man inte vad man ska ta sig till. Jag sitter där och gråter för att det gör ont i höfter, rygg, och ben – och så känner man sig så mesig för att man ska alltid vara så stark och kunna allt själv.

Sökte hjälp i en Facebookgrupp

De flesta i omgivningen har dock varit förstående, kvinnor med barn har gett medlidande blickar och vissa har erbjudit sig att hjälpa Moa, något hon har tyckt har varit skönt. Hon har även funnit stöd i en Facebookgrupp för kvinnor, där flera har gett råd och stöd.

– Det är skönt att höra att jag inte är mesig utan att det faktiskt är allvarligt.

Män kan dock inte relatera till smärtan.

– Som man har man inte riktigt hört talas om foglossningar, och man förstår inte. De tittar och undrar varför man går så konstigt.

Moa har provat olika metoder för att lindra smärtan, som TENS-maskin och foglossningsbälte. Men det är först nu som hon hittat en metod som enligt henne har gjort skillnad – nämligen kraniosakral terapi, en alternativ behandlingsform.

– Behandlingen hjälpte några dagar, hälsar hon via sms.

  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Vill du få ännu fler artiklar och erbjudanden från Aftonbladet Family? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev med artiklar, poddar och mycket mer!