Skyll inte lärarbrist på de högre kraven
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-08-16
Debattörerna: Att luckra upp legitimationsreformen är helt fel väg att gå
DEBATT. Svensk skola har stora problem. Resultaten faller, likvärdigheten är eftersatt och läraryrkets attraktivitet urholkad. Glädjande nog har allt fler börjat inse att mer krävs för att vända utvecklingen. Ett tydligt exempel är införandet av lärarlegitimationer. Alla elever har rätt att möta utbildade och legitimerade lärare i klassrummet.
Dessvärre menar somliga att kravet på utbildade lärare är orsaken till lärarbristen. Det är inget annat än en osanning.
Tack vare legitimationsreformen blottas nu den brist på utbildade lärare som har funnits i flera decennier. Vi ska ha höga krav på våra lärare. Att ta bort kravet på legitimation är att ta två kliv tillbaka. Vi vill ta ett kliv framåt. Det är hög tid att utveckla lärarlegitimationsreformen.
Läraren är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för elevernas resultat. Därför är det av största vikt att läraren är utbildad och kunnig i sitt ämne. När skolan kommunaliserades i början av 1990-talet luckrades behörighetsreglerna upp. Detta gav arbetsgivaren ökad makt över besluten om vilka personer som anställdes som lärare.
Varken kommunerna eller de framväxande friskolorna prioriterade lärarnas löner och professionsutveckling, vilket ledde till att andelen obehöriga lärare ökade. Attraktiviteten i yrket gick förlorad och som en följd utav detta sjönk söktrycket till lärarutbildningarna. För fem år sedan återinfördes krav på behörighet; lärarlegitimationerna infördes.
Experimentet med outbildad personal, med katastrofala resultat som följd, fick äntligen sitt slut.
Det är nu hög tid för steg två i legitimationsreformen. I dagsläget är det fullt möjligt för en legitimerad lärare i musik att betygsätta en elev i matematik.
Att bedöma en elevs kunskap i ett ämne måste självfallet även innebära att läraren besitter kunskap i ämnet. Betygsättning är myndighetsutövning och bör således utformas så rättssäkert som möjligt.
Krav på ämnesbehörighet för betygsättning signalerar även vikten av lärarnas ämneskunskap, vilket flera studier visar är en av de enskilt viktigaste faktorerna för vad som utmärker god undervisning.
Att luckra upp kraven på behörighet är helt fel väg att gå. Vi har provat det förr i Sverige. Ska vi på allvar stärka den svenska skolan är det hög tid att lösa de problem som vi vet existerar i dag, inte skapa nya problem att lämna över till kommande generationer.
Skolverkets statistik visar att 50 000 utbildade lärare har lämnat skolan. För att säkerställa kompetensförsörjningen till landets skolor måste satsningar på primärt två områden prioriteras; lärarnas arbetsmiljö och löneutvecklingen.
Där har vi det stora problemet. De senaste fem åren har andelen gymnasielärare som sjukskrivits ökat med 87 procent och utifrån ett livslöneperspektiv är det i dag en förlustaffär att bli lärare. Det är ohållbart.
Ja, det finns många arbetsgivare som har svårt att rekrytera legitimerade lärare. Det betyder inte att lärare inte finns, snarare att yrket inte upplevs som tillräckligt attraktivt. Under fem års tid har var fjärde lärare lämnat yrket av andra skäl än pension. Det kommer att krävas fortsatta krafttag för att vända den negativa utvecklingen och starta återuppbyggnaden av ett skolsystem i världsklass.
För att säkerställa att alla elever får möta legitimerade lärare måste satsningar på lärarnas arbetsmiljö och löneutveckling prioriteras. Detta i kombination med en vidareutveckling av legitimationsreformen, där ämneskunskap sätts i centrum, är rätt väg att gå för den svenska skolan.
För visst vill vi gå framåt, och inte bakåt?
Åsa Fahlén
Isak Skogstad
Emil Gustavsson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.