Tittarna fick aldrig höra vår version
Allmänheten och framför allt de anhöriga förtjänar en förklaring till händelseförloppet och vårt handlande. Programmet bidrog inte till detta. Ni valde att visa en version och klippte sedan in de avsnitt ur våra berättelser som inte angrep den versionen. Vår bedömning efter att ha sett ”Uppdrag granskning” var att allmänheten förtjänade att även höra oss.
Folk trodde verkligen att patienterna hade blivit ombedda att gå in på sina rum och att de hade blivit motade inne i byggnaden. Detta kopplades sedan ihop med ett citat om att det sitter i ryggmärgen att patienter inte får rymma.
Det citatet sades till Jan Josefsson i samband med ett rymningsförsök som påbörjades utanför byggnaden i direkt anslutning till branden. En oklädd patient på avdelning 68 blev ombedd att ta på sig kläder innan hon gick ut. De andra patienterna med personal gick ut från avdelning 68 i samlad trupp. När de var på väg nerför trappan gick några personal och patienter från avdelning 67 ut ur byggnaden och dörren stod därefter öppen.
Anklagelserna från patienten i programmet kan också av misstag kopplas ihop med reporterns uttalande två gånger i programmet om att patienternas version ”bevisligen stämmer”. Vilka uppgifter från patienten som bevisligen stämmer fick tittaren heller aldrig reda på.
Vi vill också att alla ska veta att vi inte var några helt oerfarna ungdomar som jobbade. En av oss hade 14 månaders erfarenhet. En annan åtta månader i anställning och ytterligare tre i praktik. Två hade två månaders erfarenhet vid brandolyckan och den femte personen hade fyra månader.
Däremot hade vi mycket bristfällig brandutbildning, vilket gjorde att vi inte hade förutsättningarna för att klara branden. Det är en helt annan sak än att vi är oerfarna skötare. Det går att hämta mer information i de olika utredningarna.
Vi fem som jobbade på
S:t Sigfrids sjukhus,
avd 67 och 68