Debattörerna: Julen handlar om ett flyktingbarn
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-12-19
Det kristna fredsbudskapet måste visas i kärlek och engagemang
Om Jesus skulle födas i år skulle han inte födas i Betlehem. Maria och Josef skulle inte släppas in vid checkpointen. Inte heller de tre vise männen. Och herdarna skulle vara fast innanför murarna och inte få lämna Betlehem. Jesus skulle kanske fötts vid checkpointen, som åtskilliga palestinska barn, och de vise männen och herdarna skulle vara fast på varsin sida om muren.
Förvränger vi den trevliga julberättelsen? Julen har blivit ett overkligt firande av en sorts frid som ingen riktigt kan beskriva. Något man kan predika om när man inte är så noga förberedd, ett slags önsketänkande, när man inte är beredd att själv göra så mycket. Tal om julfrid blir ofta tomt.
När vi sjunger ”O Betlehem, du lilla stad”, sjunger vi om ett Betlehem som i dag är präglat av murar, stängsel och detektorer, omgivet av ett 20-tal bosättningar och utan några som helst expansionsmöjligheter. Muren, som enligt Internationella domstolen är olaglig, skär rakt genom Betlehem och förhindrar palestiniers fria rörlighet.
Varje morgon tvingas till exempel palestinska arbetare köa i timmar för att kunna ta sig till sina arbeten. Hela 85 procent av muren har byggts på ockuperat palestinskt område, styckar upp Västbanken och separerar familjer från varandra.
Sedan muren byggts så har alltfler markägare runt Betlehem avskurits från sina landområden. Under 2012 har Israel utfärdat konfiskeringsorder av palestinsk mark i ett flertal byar runt Betlehem. Det betyder att palestinska bönder inte längre kan bruka och odla sina jordar med olivträd, fruktträd och grönsaker.
Hopplöshet kan explodera. Många utvandrar om någon som helst möjlighet yppar sig. Inte minst lämnar de kristna, som blir allt färre i Mellanöstern.
Den riktiga julen handlar varken om en snövit jul eller om tomten. Julberättelsen handlar om ett flyktingbarn, ett barn vars föräldrar tvingades ge sig av hemifrån därför att kejsaren krävde det, ett barn som sedan måste fly till Egypten för att rädda livet. Julberättelsen är inte särskilt glädjefull om man tänker på Herodes som lät mörda Betlehems barn och Rakels gråt över förlusten av barnen.
Men julberättelsen visar också på det goda. Den handlar framförallt om barnet som behandlades som en kung av de vise männen. De sätter barnet i centrum, det liv som väntar, de möten som kommer att ske. Gud kom till oss som ett barn, sårbart och utsatt, för att rädda denna värld med alla dess problem.
Julens budskap hjälper oss att sätta barnet i fokus och utmanar oss att möta barnet inom oss; sårbarheten, spontaniteten och nyfikenheten på livet. Kristen tro handlar om livsmod, att stärka barns lust att leva. Att ge barnen möjligheter att delta och uttrycka sina tankar är bland de viktigaste uppgifter vi har som vuxna. Att ta barnen på allvar, lyssna på deras uppriktighet, utmanande frågor och förslag på lösningar på de problem vi möter.
Som vuxna har vi ett särskilt ansvar att lyssna till barnen och främja deras utveckling. Barn har inga meriter och heller ingen skuld. De sätter ofta fingret på det vi inte vågar eller orkar se. I relationen mellan barn och vuxna måste de som bestämmer mest tänka på dem som bestämmer minst.
I dag är miljoner barn i fara, liksom Jesus var. Barn som lever i krig och konflikt har mycket små utsikter till en uppväxt med trygghet, mat och utbildning. Om vi tar till oss vad Gud gjort och gör, kan vi inte låta änglarnas ord om fred på jorden bara vara prat – orden måste också uttryckas i visad kärlek och engagemang. Vi måste ge alla barn en framtid utan våld!
Anders Wejryd
Mitri Raheb