God stämning på stämman förvånar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-09-24 | Publicerad 2011-09-23
Debattören: Under fem årtionden i rad har väljarnas stöd minskat utan att Centern reagerat nämnvärt
Åre Centerpartiet, Sveriges en gång dominerande borgerliga parti, håller just nu stämma i Åre. Stämningen här är påfallande god. Något förvånande om man betänker att åtminstone de lite äldre mötesdeltagarna har fått se sitt parti rasa från 25 procent av väljarsympatierna under 1970-talets glansdagar till runt fem procent i dag.
Kanske beror det på att förväntningarna rasat i samma takt? Valresultatet från 1985 på 8,8 procent som en gång tvingade Thorbjörn Fälldin att avgå som partiledare hade i dag antagligen gett honom ett livstidskontrakt.
Enligt avgående partiordförande Maud Olofsson blir ett parti ”stressat” när det upplever en period med dåliga opinionssiffror. Men i Centerns fall syns inga stressymptom. Snarare verkar medlemmarna ha stresstålighet som en flygledare på Arlanda. Under fem årtionden i rad har väljarnas stöd minskat utan att partiet reagerat nämnvärt.
Centern är ett av Sveriges två ”folkrörelsepartier”. Det andra är Socialdemokraterna, även det ett parti i opinionsmässig utförsbacke sedan länge. Tillsammans täckte de båda partierna länge in merparten av svenskarna och deras vardagsliv. Inte bara i allmänna val vart tredje år utan även när det gällde fritidsaktiviteter, utbildning, valet av bank och bostad. Med tydliga band till partierna fanns bland annat Föreningsbankerna, HSB, Riksbyggen, KF, studieförbund, ungdomsorganisationer, fackföreningar och bonderörelsen.
Det är den här gemensamma bakgrunden som gjort att de båda partierna under långa perioder kunnat samarbeta. Det är trots allt inte så många val sedan dåvarande statsminister Göran Persson och C-ledaren Olof Johansson hade ett så tätt samarbete att Persson i efterhand beskrev Johansson som det bästa stödet under krisåren på 90–talet. Centern och Socialdemokraterna har till och med bildat regering tillsammans under 30-, 40- och 50-talen i gott samförstånd.
Centern är det av de båda folkrörelsepartierna som rasat mest dramatiskt i väljaropinionen. I valet 2010 tappade Centern mest av alla partier. Men den enes död är inte den andres bröd. Även S gjorde ett historiskt dåligt val 2010.
I dag är C och S långt ifrån ett samarbete. En och annan socialdemokrat är säkert skadeglad åt Centerns snabba utförsresa. Men skrattar bäst som skrattar sist.
1900-talets båda folkrörelsegiganter dras med likartade problem. Både C och S är starkast på små utflyttningsorter med hög medelålder. I de större städerna dit folk flyttar har man det svårare. Vad hjälper det till exempel för Socialdemokraterna att de i valet 2010 fick 50,5 procent av rösterna i min gamla hemkommun Kramfors, när de samtidigt inte lyckades skrapa ihop mer än 20,9 procent i Stockholm? Man vinner inga riksdagsval i orter som slutar på ”fors”.
Dagens socialdemokrati kan mycket väl nå Centerns nuvarande bottennotering om 20 år. Kan det hända det ena partiet med dåligt väljarstöd i stora städer så kan det förstås hända det andra.
Finns det då ingen räddning för C och S? Jo, alldeles säkert. Men räddningen stavas inte att Centern låter sig kramas ihjäl av Moderaterna och att Socialdemokraterna ger Miljöpartiet trovärdighet som regeringsparti. Just nu samarbetar S och C med sina långsiktigt värsta motståndare. De som kommer ta väljarna ifrån dem i valen 2014 och 2018!
Gemensamt för både S och C är behovet av nya profilfrågor som talar till de breda folklagren på 2000-talet. på samma sätt som frågorna om kärnkraft och Las gjorde under 1900-talet. Centern befinner sig redan på folkrörelsepartiernas slutstation – fortsätter resan nedåt i opinionen trillar man ur riksdagen. För Socialdemokraterna har resan bara börjat.
Robbin F Grönstedt